Varför blogga?
Fånigt. En del dataprogram har förmågan att föreslå de mest befängda saker. Jag sökte efter boken Turen går til Finland på Bokklubben.no idag - fick i och för sig en träff, men samtidigt dök det upp en hjälptext: Mente du Turen går til Canada? Va?? NÄ. Jag skrev Finland för att jag menade FINLAND!
Annars har jag ägnat delar av dagen åt att snoka rätt på samiska böcker och filmer, både om samer och på samiska. Vi fick nämligen igenom den ansökan vi skickade till Sametinget tidigare i höst! Så nu har vi 10.000:- som ska användas till att bygga upp ett grundbestånd av samiskt material - men det ska ske innan 10 december, som är brytdatum för bugdetredovisningen. Snabba ryck, med andra ord. Första problemet var att ta reda på om jag bör prioritera syd- eller nordsamiska. Själv har jag noll koll. Sydsamiska, visade det sig. Har skickat beställningar till Sametinget (det svenska), Sørsamisk museum og kultursenter, Fylkesmannen i Nordland - i tillägg till två bokklubbar och CDon.com. Puh. Blir nog en beställning till Davvi Girji imorgon. Så är det bara att hoppas att fakturorna kommer i tid.
_ _ _ _ _
Jodå. Så sant. Det är flera som undrar om det inte tar en massa tid att ha en blogg. Klart det gör. Jag vill inte ens veta hur många timmar jag suttit framför skärmen och plitat. Mest omständligt är det att lägga ut bilder från datorn här hemma - måste först minska ner formatet på dem, sen hålla tummarna och vänta och vänta. Av och till trillar bilderna på plats efter en stund, men lika ofta hänger sig systemet och jag får börja om. Tålamodsprövande. Tänk så många böcker jag skulle hunnit läsa - eller filmer jag skulle hunnit se - istället!!
Fast samtidigt är det ju lite kul. När jag var liten var författare ett av mina drömyrken. Tämligen raskt insåg jag att jag inte har det som krävs för att skriva böcker - men på det här viset får jag utlopp för lite skrivarlusta i alla fall! :) Och det är ett enkelt sätt att meddela sig med släkt och vänner därhemma. Även om det ju blir lite opersonligare, förstås, än att skriva brev.
Och kan jag göra de svenska läsarna nyfikna på Mosjøen och Helgeland så har jag ju faktiskt åstadkommit något. Det är så himla fint här att fler borde ta chansen att uppleva denna del av Norge!! Blir de norska läsarna nyfikna på Holmön, ja då har jag gjort nytta åt det hållet också. För även "min ö" är en pärla.
Till sist.
Nej, jag skriver inte om allt. En del behåller jag för mig själv. Allt behöver ni inte veta! :)
Annars har jag ägnat delar av dagen åt att snoka rätt på samiska böcker och filmer, både om samer och på samiska. Vi fick nämligen igenom den ansökan vi skickade till Sametinget tidigare i höst! Så nu har vi 10.000:- som ska användas till att bygga upp ett grundbestånd av samiskt material - men det ska ske innan 10 december, som är brytdatum för bugdetredovisningen. Snabba ryck, med andra ord. Första problemet var att ta reda på om jag bör prioritera syd- eller nordsamiska. Själv har jag noll koll. Sydsamiska, visade det sig. Har skickat beställningar till Sametinget (det svenska), Sørsamisk museum og kultursenter, Fylkesmannen i Nordland - i tillägg till två bokklubbar och CDon.com. Puh. Blir nog en beställning till Davvi Girji imorgon. Så är det bara att hoppas att fakturorna kommer i tid.
_ _ _ _ _
Jodå. Så sant. Det är flera som undrar om det inte tar en massa tid att ha en blogg. Klart det gör. Jag vill inte ens veta hur många timmar jag suttit framför skärmen och plitat. Mest omständligt är det att lägga ut bilder från datorn här hemma - måste först minska ner formatet på dem, sen hålla tummarna och vänta och vänta. Av och till trillar bilderna på plats efter en stund, men lika ofta hänger sig systemet och jag får börja om. Tålamodsprövande. Tänk så många böcker jag skulle hunnit läsa - eller filmer jag skulle hunnit se - istället!!
Fast samtidigt är det ju lite kul. När jag var liten var författare ett av mina drömyrken. Tämligen raskt insåg jag att jag inte har det som krävs för att skriva böcker - men på det här viset får jag utlopp för lite skrivarlusta i alla fall! :) Och det är ett enkelt sätt att meddela sig med släkt och vänner därhemma. Även om det ju blir lite opersonligare, förstås, än att skriva brev.
Och kan jag göra de svenska läsarna nyfikna på Mosjøen och Helgeland så har jag ju faktiskt åstadkommit något. Det är så himla fint här att fler borde ta chansen att uppleva denna del av Norge!! Blir de norska läsarna nyfikna på Holmön, ja då har jag gjort nytta åt det hållet också. För även "min ö" är en pärla.
Till sist.
Nej, jag skriver inte om allt. En del behåller jag för mig själv. Allt behöver ni inte veta! :)
Kommentarer
Trackback
