jennyinorge

Sådärja! Då har jag kontakt med omvärlden hemifrån igen! :)

Det bet ordentligt i kinderna när jag gick hem från jobbet. Och som jag misstänkte: min termo-meter låg begravd i snön. När jag grävt fram den sjönk temperaturen från -2 till -12 på ett litet kick.

Fortsätter det att vara så här kallt tänker jag inviga mina "ska ha"-vantar från hantverksmässan i Vormsele imorgon:



(även om jag precis upptäckte att det är lila på dem...)

Det är sällan jag känner att det är nåt jag verkligen måste ha - men ibland inträffar det. Som med vantarna. Och skåpet som jag snubblade över när jag skjutsade syrran till Mattex Antik i Stöcksjö för ett antal år sen. Hon hittade ingenting - men jag fastnade totalt:



Och häromåret när jag hälsade på bekanta i Sigdal i Buskerud, och vi besökte konstnären Christian Skredsvigs hem, då var det kört igen. Naturligtvis är det bara en inramad affisch - men jag föll som en fura för motivet. Sättet mannen på målningen står på, där han liksom vickar med ena foten mot katten, det är på pricken likt pappa:



Nehej, jag som skulle städa och fixa ikväll. Vete sjutton var det blev av entusiasmen, den rann liksom av mig när jag kom hem... :)