Till vildingarnas land

De vet hur de ska ställa sig in, de små liven...

Jenny, du har så fint skratt - man blir på gott humör bara av att höra det!

Fast sen vände det snabbt - när jag bad samme elev som sa ovanstående om att ta ner fötterna från bordet (jag bara lade huvudet på sned och pekade menande) fick jag besked om att jag var himla sur. Ooops! :)

Sen satte en annan av eleverna i att sjunga Alexander Rybaks schlagervinnare i ny version
(I'm in love with Je-e-e-nny, even though it hurts) men - han sjöng definitivt hellre än bra.

Rubriken? Till vildingarnas land är inte bara en prisbelönt bok av Maurice Sendak utan också en passande beskrivning av det tillstånd som emellanåt råder i biblioteket. Idag har det varit en sån där dag när eleverna har varit sociala i överkant. Alltså, jag gillar dem skarpt, men när de vrålar "Jenny, kom hiiiiit!" för hundrafemtielvte gången (bara för att de vill att jag ska hålla dem säll-skap i soffan) blir det i mesta laget. Jag har förstås fel taktik - borde bara ignorera dem istället för att försöka diskutera dem till rätta, för de lyssnar inte på mina argument.

Överraskade ska de bli när jag lanserar den nya hårda linjen. Den är på gång...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0