Färdigbakad
200 biskvier och en banankaka senare är jag tillbaka i soffan!
Skall dock erkännas att köket ser ut som en slagmark... men
det får jag åtgärda imorgon, för nu tog energin slut.
Smörkräm av 1,2 kg margarin och 18 äggulor - tur att elvispen har ett turboläge...
Hehe - jag har precis sett Der ingen skulle tru at nokon kunne bu, denna gång om en karl som bor helt ensam på en liten holme ytterst i Sognefjorden. Han är mångmiljonär, egen företagare inom fiskeindustrin, och har investerat stora belopp för att rädda en gammal fiskehamn med vidhängande hotell och en massa andra byggnader från förfall. Sympatisk typ!
Och så kom den, kommentaren om varför han valt detta liv. Hans föräldrar var akademiker, men då han själv är dyslektiker konstaterade fadern att han nog borde satsa på en karriär utanför de akademiska kretsarna och då han var intresserad av fiske blev detta en naturlig väg att gå. "Och jag är själaglad för min dyslexi, annars kunde jag ju riskerat att bli revisor... eller bibliotekarie".
VA?! Hmpf...!!!
