Skrämmande
Fick en teckning av en elev idag: "Jag är den där lilla figuren. Du är den stora,
bakom lånedisken", sa han.
Ojdå. Trodde inte att jag framstod som SÅÅÅ skrämmande!! :)
_ _ _ _ _
Apropå skrämmande. En av CD-böckerna som jag lyssnade på när jag körde till Sverige förra veckan var riktigt, riktigt läskig. I trifidenes dager av John Wyndham, i en radioteaterinspelning som sändes första gången 1969. En av kollegorna har pratat om den flera gånger, så nu tänkte jag ta reda på vad han egentligen menade. Ouuuäää!!!
För er som aldrig hört talas om historien: den utspelar sig i Storbritannien efter en katastrof som slagit ut stora delar av mänskligheten. Intelligenta, mordiska plantor (det är de som kallas trifider) har tagit över och hotar de få människor som finns kvar. Men några modiga själar vägrar ge upp...
Inspelningen är komplett med blodisande skrik och kuslig musik (tänk Morden i Midsomer, ungefär). Dessutom är det lite svajigt ljud, emellanåt måste man skruva upp volymen rejält för att få med sig vad personerna säger - och så plötsligt dundrar musiken HÖGT!! Jag hoppade i sätet emellanåt - tur att jag höll mig på vägen. Fast jag måste erkänna att jag nästan började hålla utkik efter trifider längs vägrenen... :)
_ _ _ _ _
Stackars lilla sommardahlia - skulle inte du ha blommat lite tidigare?
Nu är det +2 och det spöregnar...
... och snön letar sig allt längre ner längs fjällsidan:
