Buuuu!

Nachos hos Unni o EA på en lördagskväll - inte helt fel!! :)

Sen satt vi och pratade medan TV:n stod på i bakgrunden, utan ljud. Emellanåt drogs blickarna till den ändå, allt oftare efterhand som filmen som visades närmade sig slutet. Vilken film? Scream. Ingen av oss ser egentligen skräckfilm frivilligt, men nu blev vi såpass nyfikna att vi såg den helt till slutet för att få reda på vem mördaren var. Herregud, vilken soppa. Antar att den är mer skrämmande om man tar med alla ljudeffekter (ingen av oss tänkte på att skruva på ljudet, och lika bra var nog det) - nu blev den emellanåt rent skrattretande. Kollade i TV-tidningen och recensenten har gett den en 5:a (på en sexgradig skala). What?! Jaja, jag är nog helt enkelt fel målgrupp.



Efter filmen fortsatte vi prata om temat. Och kom fram till att TV-serien Röd snö som kom på mitten av 80-talet var bra mycket mer skrämmande än blodbadet i Scream. Det var ju Tomas von Brömssen som spelade den manliga huvudrollen, och den kvinnliga spelades av... ja, vad hette hon nu? Unni och EA började diskutera, och det lät ungefär så här:

"Jamen, det är ju hon som spelar i den där filmen..."
"... precis, den där hon spelar mot han den där du vet..."
"... ja, som är gift med hon som..."
"... mmm, och som är med i den där teaterpjäsen om dem som..."
"... just ja, och där han... ja, han... äsch, du vet... han dyker upp..."
"... jag vet precis vem du menar, och han var ju dessutom med i den där serien som..."
"... å, den ja, den hade jag nästan glömt! Där är hon ju med, hon som..."

Och så vidare.

Jag låg dubbelvikt i en fåtölj och kippade efter luft. När de till slut, långt om länge, kom fram till vem det var - Kjersti Holmen, och egentligen visste de ju båda två det hela tiden - vände de sig mot mig, som torkade tårarna, kippade efter luft och sa:

"Sorry, jag vet inte vem det är."

Ooooh... om ett gott skratt förlänger livet lade jag minst ett extra år till mitt! :)
_ _ _ _ _   

Trots att jag alltså fnyser åt skräckfilmsgenren - när jag vandrade hem i nattmörkret var det inte utan att jag vände mig om en och annan gång bara för att kolla att ingen följde efter... och när jag kom hem insåg jag att det är hög tid att byta den trasiga glödlampan ute på verandan... fumlade med låset och var snabb att smälla igen dörren efter mig när jag väl kommit in...
_ _ _ _ _

I Österrike vallfärdar folk till staden Fucking. Jaja. Apropå lustiga namn - här i landet är det många engelskspråkiga turister som gärna tar tåget till Hell. Så här beskriver Wikipedia tågstationen på den lilla orten:

Hell stasjon på Nordlandsbanen er blitt en liten turistattraksjon fordi Hell betyr helvete på engelsk. Besøkende, gjerne fra utlandet, kommer til den vesle stasjonen for å ta bilde av skiltet med stedsnavnet og skiltet med teksten Hell Gods expedition. Dette er den gamle skrivemåten for godsekspedisjon, og også dette har en spesiell betyning på engelsk, nemlig «Guds ekspedisjon». Prospektkort av stasjonen om vinteren selger også godt, idet dette viser til det engelske ordspråket «when Hell freezes over», som betyr «aldri».


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0