Läsning i januari

Hm. När jag ser på översikten inser jag att det kan verka som att jag inte gjort något annat än läst böcker den här månaden... och det är ju inte riktigt sant. Men när jag struntar i TV:n och datorn emellanåt och läser istället - då går det undan! :) Och så har jag ju kommit igång med att promenera till jobbet igen - naturligtvis med en bok i öronen. Blir ganska många timmar, det.

 
Cecilie Enger: Kammerpiken (digikort)
Hilda Cooper, bokens huvudperson, var kammarjungfru och påkläderska hos drottning Maud av Norge på 1920- och 30-talet. På riktigt. Cecilie Enger har tagit utgångspunkt i historiska fakta, men påpekar att hon skrivit en roman och inte en faktabok.  
 
Berättelsen ger en inblick i hur det var att jobba på det kungliga slottet, och tecknar en bild av hur det norska (och till dels engelska) samhället såg ut för närmare hundra år sen. Det är en intressant historia som påminner mig om Återstoden av dagen (har dock bara sett filmen, inte läst boken) i det att Hilda uppvisar något av den samma återhållsamheten som Stevens (Anthony Hopkins). Arbetet på slottet - och framförallt ansvaret för drottningens garderob - är hennes liv och ingenting annat är lika viktigt. Ingenting.
 
Och Hilda Coopers (och andrapåkläderskan Violets) insats lever kvar - tillsammans lyckades de rädda en stor del av drottning Mauds kläder undan nazisterna! Drottningen dog 1938, men Hilda och Violet fick bo kvar på slottet och när Quisling och de andra var i antågande packade damerna i hemlighet alla kläder och fraktade dem ut ur slottet. Ikke verst!
 
(med reservation för att jag missat nåt i källgranskningen och detta är en del av romanen och inte historiska fakta)
 
Om jag ska klaga på något är det att uppläsaren uttalar Violets namn omväxlande med V och W. Det låter ganska dumt.

 
Val McDermid: Mörkrets gärning
Charlie Flint är psykiatriker och jobbar som profilerare åt polisen, men efter en katastrofal rättegång har hon hamnat i onåd och vet inte hur hon skall komma vidare. I samma veva kontaktas hon av en gammal lärare från Oxford, som ber henne om hjälp. Med en viss skepsis går Charlie med på det Corinna Newsam ber henne om - hon har ju ändå inget bättre för sig - och hon sätter igång med att undersöka omständigheterna då Corinnas dotter Magda blev änka på sin egen bröllopsdag. Maken Philip blev mördad under själva bröllopsfesten, och det par som precis dömts för mordet är kanske inte så skyldiga som de verkar. I alla fall tror inte Corinna det. Men vem är det då som ligger bakom?
 
Tja. Nja. Val McDermid är vanligtvis ett säkert kort. Jag minns känslan när jag läste Sjöjungfrun sjöng sin sång för många år sen - den är fortfarande är en av mina absoluta favoritdeckare. Ja, alla böckerna om Tony Hill är skitspännande. Så även Dödsdomen, som jag och mamma höjde till skyarna när vi läst den. Men den här? Jag vet inte... den blir liksom aldrig särskilt spännande. Och jag började misstänka hur det hela hängde samman ett bra tag innan slutet. 
Och så blev jag irriterad på språket. Alldeles för platt och pratigt emellanåt. Om det beror på originaltexten, översättaren eller att jag helt enkelt är ovan att läsa på svenska, låter jag vara osagt. 
 
  
 
Helga Flatland: Bli hvis du kan. Reis hvis du må. (digikort)
Helga Flatland: Alle vil hjem. Ingen vil tilbake. (digikort)
När Helga Flatland romandebuterade för ett par år sen med Bli hvis du kan. Reis hvis du må. fick hon strålande recensioner - och det med all rätt. Hon belönades också med Ungdommens kritikerpris (i år är en av klasserna på vår skola med i arbetet med att kora vinnaren!).
Boken handlar om tre ungdomsvänner - Tarjei, Trygve och Kristian - som av olika skäl väljer att låta sig värva till militärtjänst i Afghanistan. Ingen av dem kommer hem igen. Berättarperspektivet växlar - Tarjei och Trygve berättar om vad som ledde fram till beslutet att åka, men också Jon Olav (pappa till Sigurd, Trygves vän, som bryter samman när dödsbudet kommer) och Karin (mamma till Tarjei) kommer till tals och berättar om livet före - och efter. För livet blir sig aldrig likt i den lilla bygden, även om familj och vänner hanterar sorgen och förlusten på väldigt olika vis.
I Alle vil hjem. Ingen vil tilbake. har det gått ett par år. De som stod Tarjei, Trygve och Kristian nära kämpar fortfarande för att kunna gå vidare med sina liv. Vi får växelvis följa Julie (Tarjeis syster), Mats (pappa till Julies dotter Solveig) och Sigurd (som visar sig ha varit mer än Trygves vän).
 
Jag gruvade mig lite för de här böckerna - många på jobbet har läst dem och höjt dem till skyarna, men jag trodde det skulle bli jobbigt att höra dem med tanke på det tunga temat. Och jodå, tårarna rann emellanåt. För det känns så himla äkta. Alla man möter i boken är så verkliga. Och jag kommer att tänka på dem. Länge.
 
 
 
P.C. & Kristin Cast: Utemmet (House of Night; 4)
P.C. & Kristin Cast: Jaget (House of Night; 5)
Jag är såpass nyfiken på hur det ska går för Zoey & co att jag läser vidare! :) Visst, emellanåt tappar jag intresset en smula - inte minst när Zoeys pratiga tvillingkompisar Erin och Shaunee till stadighet kommenterar skor, kläder och killar oavsett om de befinner sig i livsfara och borde fokusera på annat - men det är tillräckligt driv i historien för att jag trots detta fortsätter. Fast nu vete sjutton - jag tror jag tar en paus snart.
Tänk er en blandning av Harry Potter (byt ut Hogwarts mot House of Night, Zoey mot Harry, Voldemort mot Kalona, Erin/Shaunee/Stevie Ray/Damien/Jack mot Ron/Hermione), och Twilight (ja, vampyrerna såklart... och byt Neferet mot Victoria, Edward mot Erik/Heath/Stark - för jodå, det kryllar av killar som Zoey strular tämligen intensivt med - samtidigt - vilket antagligen är orsaken till att serien kallas "sexy", fast jag blir bara irriterad över att hon inte kan bestämma sig för vem hon ska satsa på) - ja, då har ni ganska många av ingredienserna i House of Night.
 
 
P.C. & Kristin Cast: Fristet (House of Night; 6)
Jaja. OK. Det blev en bok till. Men nu får det räcka. Det ska ju bli tolv böcker i serien - men hittills har det bara kommit ut nio, så även om jag läser vidare får jag ju inte veta hur det hela slutar förrän om ett par år. Tror jag väntar tills dess innan jag tar upp tråden igen, för nu blev jag tvärless. Jag har läst baksidestexten på bok sju, åtta och nio (brukar annars inte göra det när jag är rädd att den ska avslöja för mycket - vilket är fallet med den här serien) så nu vet jag i stora drag vad som händer så långt. Hotande faror, ondskap, vänskap, kamp på gott och ont, fler killar i Zoeys liv (som om hon behöver det?). Mer av det samma, alltså.
 
 
Jan Wiese: Kvinnen som kledte seg naken for sin elskede (digikort)
Den här boken fick stående ovationer när den gavs ut för 20 år sen. Den är översatt till 17 språk och har bara i Norge sålt i 100.000 exemplar. Men nja... jag vet inte riktigt. Jag blev nog inte riktigt så fängslad som alla andra.
Boken är uppbyggd som en historia i en historia i en historia. I nutid snubblar en bibliotekarie vid Vatikanens bibliotek över ett bortglömt måleri, och finner också historien bakom. Vi förflyttas till ett medeltida torg där en kvinna klär sig naken för sin älskade - och han för henne. Historien om henne är en av flera som en historieberättare fångar sina åhörare med - inte minst konstnären bakom måleriet. Han skriver i sin tur ned dessa berättelser om hovmod, kärlek och frestelse.
Och alltsammas utmynnar antagligen i nån slags moral, som jag helt missar. Historierna är visserligen intressanta men för mig blev helheten mest ett "jaså". Sorry!
 
 
Hans Petter Laberg: Etter festen
Spoiler - kommer avslöja det mesta av vad den här boken handlar om!
Det är HP som berättar historien. Historien om något som hände på en fest för ett par månader sen, nåt som gör att hans liv håller på att rasa ihop fullständigt, och som gör att Karianne har bytt skola och inte längre vill prata med honom, faktiskt springer hon sin väg om hon ser honom. Och han klarar inte att berätta för någon vad som har hänt. I korta glimtar får läsaren, bit för bit, reda på vad som hände den där kvällen.
Ja, ni har räknat ut det. Det här är en våldtäktshistoria. Berättat ur förövarens perspektiv. Han mår skitdåligt för han förstår att det han har gjort är oförlåtligt. Han intalade sig att Karianne inte hade nåt emot det. Hon sa stopp, hon sa nej - men hon låg ju alldeles stilla. Då måste hon ju ha tyckt det var OK, eller? Han ville ju bara vara nära henne.
Det här är en obehaglig bok. Inte bara på grund av HP och vad han har gjort, men hela stämningen i boken är dyster. HP och hans kompisar driver runt utan mål och mening, utan tanke på framtiden. Den ende som visar någon form för engagemang är Andre, men han har å andra sidan en pappa som misshandlar mamman så hans tankar kretsar kring hur han ska klara att rädda henne och småsyskonen innan det är för sent.
Ja, och så har vi HPs mormor, som är den enda han egentligen känner samhörighet med. Men hon har fått en propp och ligger som ett kolli i en sjukhussäng.
Alltså. Jag blev bara ledsen av att läsa den här boken. Det finns inget hopp, ingenting som pekar på försoning eller framtid. Huvva.
 
  
 
Jørgen Brekke: Nådens omkrets (digikort)
Jørgen Brekke: Drømmeløs (digikort)
De här böckerna har en del gemensamt med Tom Egelands böcker om Bjørn Beltø. De är uppbyggda på samma sätt: en historisk gåta, någon som i nutid kommer lösningen på spåren, andra som är beredda att gå så långt som till mord för att bevara hemligheterna från förr. Men, när det är sagt - jag är mycket mer förtjust i Brekkes böcker! Där Egeland väver in så många historiska händelser och teorier att jag emellanåt alldeles tappar tråden, är Brekke "enklare" (och det menar jag alls inte i negativ mening). Dessutom gillar jag verkligen Odd Singsaker, Brekkes luggslitne polisman, och vill gärna följa honom vidare (bok tre är på gång). Språket är också bra, med humoristiska vändningar och ordlekar som får mig att le ("alibiet hans var ikke vanntett, men i hvert fall godt impregnert"). Och till sist: för den som läst Jo Nesbøs böcker om Harry Hole - han dyker upp i Nådens omkrets. Omnämnd i förbifarten, visserligen, men visst är det han... :)
 
PS. Och i Drømmeløs snirklar sig Fred Åkerström, Cornelis Vreeswijk och självaste Carl Michael Bellman in i historien!
 
 
Kari Bøge: Slutt!
Emilias föräldrar har separerat. Efter flera år hos mamma flyttar Emilia till sin pappa. Hon är rädd och osäker - på vem hon är, på hur andra uppfattar henne, på hur hon ska passa in i en ny stad och på en ny skola. Hon försöker tvinga bort alla mörka och negativa tankar, men de ploppar upp utan förvarning och hotar slå undan benen för henne. Så lär hon känna Nora som går i hennes nya klass. Nora, som inte är som alla andra, men som heller inte dömer Emilia. Och nånting växer fram. Är det vänskap? Kan Emilia berätta för Nora om hur hon har det?
 
Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker om Slutt!. Emellanåt känns den väldigt övertygande - många ungdomar kan säkert känna igen sig i Emilias strävan efter att passa in och vara en i gänget. Men så är det annat jag har svårare att svälja - beskrivningen av Emilias mamma blir t.ex. väldigt stereotyp, och Noras sätt att tackla tillvaron känns ganska osannolik.
 
 
P.D. James: Døden kommer til Pemberly (digikort)
Oj! Inte kom jag ihåg att Mr Darcy heter Fitzwilliam till förnamn! :) Och nä, jag har inte läst Stolthet och fördom, bara sett TV-serien och i likhet med alla andra fallit pladask för den arrogante godsherren - eller i alla fall för Colin Firths sammetsblick...:
 
 
P.D. James har alltså skrivit en fortsättning på romanen av Jane Austen. När boken börjar har det gått några år - Elizabeth och Jane är lyckligt gifta med Mr Darcy och Mr Bingley, ja, till och med deras syster Mary har ingått äktenskap (med en präst lika träig och tråkig som henne). Den årliga höstbalen på Pemberley står för dörren. Men så inträffar något förfärligt: en man hittas mördad på godset. Och misstankarna faller på Elizabeths svåger, Mr Wickham.
Tja. Som kriminalroman betraktad är den väl sådär. Inte särskilt spännande. Men som historisk roman är den alls inte så dum. Det är trevligt att åter stifta bekantskap med Elizabeth och människorna runt henne. Och jag får definitivt lust att se ovan nämnda TV-serie på nytt.
Dessutom: för den som kan sin Jane Austen kommer det en oväntad knorr i slutet av boken. Missa inte den! :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0