Vallsberget

I måndags cyklade jag till jobbet - eventuellt för sista gången, beroende på hur höstvädret utvecklar sig. Det blir hursomhelst ett par veckor innan jag har möjlighet nästa gång, och då börjar det ju mörkna betydligt tidigare.
 
Hur som, jag gjorde i alla fall det mesta ut av den potentiellt sista turen - använde min av arbetsgivaren beviljade friskvårdstimme till att sticka iväg tidigare för en omväg på hemvägen: upp på Vallsberget! Alltså stans slalombacke. Brant? Jo, jag flåsade rätt rejält innan jag var uppe på toppen. Men hellre gå upp än åka ner! Fy fasen, jag fattar inte att nån törs ge sig av nerför branten med skidor på fötterna...! Nyfiken som jag är klättrade jag upp till startbåset (eller vad man nu kallar det) - och höll på att få stora skälvan när jag skulle ner igen. Hela konstruktionen kändes tämligen ranglig...




En disig eftermiddag övergick i vacker kväll, och jag hade gärna stannat och sett solen gå ner över Infjärden. Men det var bara att pallra sig ner igen och cykla hem i full fart, då jag glömt både cykellyse och reflexväst hemma.










Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0