Snömannen i repris
Som jag skrev häromsistens blev jag ju besviken över filmatiseringen av Jo Nesbøs Snömannen - dels för att den aldrig blev särskilt spännande, dels för att så mycket gjorts om. Bestämde mig för att lyssna om boken för att kolla om jag verkligen mindes så fel. Vilket jag uppenbarligen inte gjorde. För nu när jag närmar mig upplösningen är jag närmast andfådd! Trots att jag vet hur det slutar! Och trots att uppläsaren ger mig (ännu fler) gråa hår!
Kollegan brukar hävda att jag "hamnar i vinkelvolten" när jag har en tendens att se/läsa om filmer/böcker som jag tycker om. Well... here we go again. För nu har jag lånat hem Pansarhjärta på mp3 (den tar vid där Snömannen slutar) och ser fram emot att börja lyssna på väg söderut imorgon. Jodå, jag har läst den också förut. Liksom alla andra Harry Hole-böcker. Utom den senaste (Törst) - men nu väntar jag med den tills jag kommer ikapp med repetitionen... 😊
Kommentarer
Trackback