Våre venner kinesarane

Nä, högarna med böcker minskar inte. De växer!!! Nu har jag pressat in det gamla karto-tekskåpet på kontoret för att få mer ytor att lägga böcker på, men jag har tvingats inse det oundvikliga och även börjat stapla böcker på golvet. Gissa om jag kommer att ha fullt upp fram till semestern...? :)

Några elever har tagit det säkra före det osäkra och lagt skyddspapper runt sina böcker fastän de redan var plastade när de fick låna dem - och somliga har finare papper än andra, inte sant:

 

Jag lyssnar på en helt fantastisk bok i bilen på väg till och från jobbet (ja ja, jag har hänfallit åt bilkörning flera dagar nu, vädret är rätt knackigt och så även jag - sovit för lite, jobbat för mycket, ingen lust att flåsa uppför backen när jag ska hem). Boken är Are Kalvøs Våre venner kinesarane. Enligt omslaget en "humorkulturhistoriereisebok". Och det är precis vad det är!

Are Kalvø kom til Noreg omtrent samtidig med kinarestaurantane. På den tida hadde Noreg éin tv-kanal, alle nordmenn såg heilt like ut, og folk åt i fullt alvor blodpølse til middag. Kalvø er glad for at det har gått framover sidan den tid, og vil gjerne feire institusjonen som starta det heile: kinarestauranten, som var mange nordmenns første møte med noko framandt på heimebane. Kalvø reiser til alle norske kommunar med kinarestaurantar. For å takke. Og hylle det rare, uføreseielige og internasjonale Noreg. Ein mann. To etepinnar. 150 kinarestaurantar. Veldig mykje ris.



Under några månader reser alltså herr Kalvø omkring i Norge och besöker kinarestauranter, för att hylla det mångkulturella Norge och de invandrare som gjort denna utveckling möjlig. Boken är kolossalt underhållande (till det bidrar inte minst författarens egen uppläsning på en nynorsk dialekt och med ett tonfall som man bara måste älska), samtidigt som den diskuterar tillstånd och problem i samhället av idag. Å, vad jag hoppas att boken översätts till svenska - nu presen-terar den visserligen fenomen som är typiskt norska, men mycket går att överföra även till Sverige. Och vi har alla något att lära.

Nä, nu ska jag packa ihop för idag och köra hem och baka biskvier... samt heja på Sverige i den sista gruppspelsmatchen. Håll tummarna för att de slår Ryssland!! Jag lär ha TV.n på men stå i köket och kladda med smörkräm och choklad - får väl springa till TV:n när kommentorerna går upp i falsett, det brukar vara ett säkert tecken på att det hänt nåt viktigt. Och viktiga saker brukar det bli repris på. Så då missar jag ingenting... :)
_ _ _ _ _ _ _ _ _

Kl 22.40

Jahapp. Det var det. 92 biskvier och en förlustmatch senare kan jag konstatera jag att det nog var lika bra att jag stod i köket och bakade. Så slapp jag se svenskarna åka ur turneringen (eller nåja, jag såg repriserna av båda målen). Det blir till att hitta ett nytt lag att heja på - inte för att jag har riktigt klart för mig vilka som är klara för kvartsfinal, men jag tror jag ska hålla en tumme för Holland! Egentligen har jag för det mesta hållit mer på personer än lag: till exempel Fígo (men inte nödvändigtvis Portugal), Zidane och Ribéry (men inte nödvändigtvis Frankrike), Buffon (men inte Italien) och Van der Zaar (som ju är målvakt i Holland - honom kan jag fortsätta heja på!). Fånigt? Javisst! Men jag utger mig heller inte för att vara nån fotbollsexpert... :)

Godnatt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0