Guernsey forening for litteratur og potetskrellpai

                            

Vilken bok! Guernsey forening for litteratur og potetskrellpai av Mary Ann Shaffer rekom-menderas härmed å det varmaste!! Det är en helt underbar historia om författaren Juliet Ashton, som i sitt arbete med att skriva en artikel om läsningens betydelse får kontakt med en grupp udda människor på ön Guernsey i Engelska kanalen. Den litteraturförening de bildade i samband med att tyskarna ockuperade ön under andra världskriget blev för många av dem den enda ljuspunkten i en hård och grym vardag. På olika sätt har litteraturen hjälpt dem att komma igenom krigets fasor. Nu är kriget över, men minnena finns kvar - och vad som från början bara skulle bli en artikel blir för Juliet, och hennes brevvänner, mycket mer än så. Det blir en berättelse om ett samhälles kamp för överlevnad. Och det knyts vänskapsband för livet.

Historien berättas genom brev mellan Juliet, hennes förläggare, öborna och andra som vill bidra med sina upplevelser av ockupationen. Breven är ömsom allvarliga, ömsom underfundiga, ofta upprörande - och emellanåt fantastiskt roliga. Vilka härliga människor, jag önskar att de fanns på riktigt och att jag fick lära känna dem!!

Mamma fnyser emellanåt när jag köper böcker som jag redan läst. Håll i dig, kära mor - nu önskar jag mig Guernsey forening for litteratur og potetskrellpai i julklapp! (eller födelse-dagspresent, det är inte så noga...) För den här boken kommer jag helt säkert att läsa igen. Fast jag vill nog ha den på engelska (The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society), för hur bra jobb översättarna än gör misstänker jag att det mesta gör sig ännu bättre i original.

Jag har varit på kanalöarna Jersey och Sark - men Guernsey har jag bara sett på avstånd. Måste absolut åka dit!!!!
_ _ _ _ _

Förra veckan bad jag mamma köpa saffran och skicka till mig - det är en sån där grej som är mycket dyrare här än i Sverige. Trodde jag. Men det visar sig att priset skjutit i höjden nåt alldeles fantastiskt därhemma: 19,90 för ett brev Santa Marias saffran! Huga!! Är det på grund av finanskrisen, månntro?? I min föreställningsvärld låg priset kring en tia... Men - det är fortfarande ännu dyrare här; 24,90 på Coop.

Å andra sidan har vi nåt som är mycket billigare här: mandel. I runda slängar 45:-/kilot på lösvikt på Rema. Hemma (jaja, hemma här och hemma där, båda länderna är hemma men i just den här meningen menar jag Sverige) kostar 200 g uppemot 25:-. Så gissa vad jag ska bunkra och ta med över gränsen till jul?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0