Första advent
Men adventsstake + stjärnor har jag i alla fall fått på plats idag. Och en tomte - kunde inte låta bli fastän det egentligen är alldeles för tidigt. Brukar faktiskt tillåta mig att tjuvstarta lite - för jag åker ju hem till jul och är borta i två veckor - och när jag kommer tillbaka är det dags att packa undan allt igen. Så om jag ska hinna känna att det är jul i lägenheten så... Men den dag det ska firas jul hemma hos mig, då kommer jag nog vänta lite längre... :)
Utebelysningen hade jag runt balkongräcket när jag bodde i Övik - men nu har jag ju ingen balkong... Granrisgirlanden borde naturligtvis viras runt stolparna i likhet med ljusslingan - men den är för kort. Det ser säkert underligt ut från utsidan - men det får duga. I fjol tog jag inte ens fram den, men nu kom jag på att jag skulle prova!
_ _ _ _ _
Kungaparet kommer till Sävar nästa sommar! Och de ska bland annat göra ett stopp i Kryppedalen - ett par hundra meter från huset där vi bor. Mamma har räknat ut att det kommer krylla av Säpo-folk runt knuten... :)
_ _ _ _ _
Glömde ju berätta: på möhippan i fredags träffade jag för första gången en vefsning som varit på Holmön! Men - hon var inte särskilt imponerad. "Det var ju bara skog, jag trodde det skulle vara som på Saltkråkan!"
Hm.
Nä, Holmön är inte Saltkråkan. Ja, det finns väldigt mycket skog på ön. Men det är fint där ändå!!! Tycker jag. Och många med mig - se här. Välkomna på besök! :)
Sverige tur och retur
Körde till Sverige idag för att köpa mandelmassa. Knappast försvarbart ur miljösynpunkt att köra närmare 34 mil för åtta blå enkiloskorvar, när hyresvärden med familj ändå är i Hemavan i helgen och hade lovat ta med sig mandelmassan åt mig om jag ville... (och inte kommer jag tjäna många kronor på kakorna om jag räknar in bensinkostnaden). Men det var hur som helst en fantastisk dag på fjället - vindstilla, blå himmel och en försiktig vintersol som kämpade sig upp över fjälltopparna. Sååå fint!!! Tog en evighet att köra - för jag stannade stup i kvarten och tog bilder...
Och jag passade på att handla en hel del annat när jag ändå var där. Och tankade (fast när jag kom hem såg jag att bensinpriset här i stan nu är nere på UNDER 10 KRONOR LITERN så jag tjänade inte så mycket där heller...). Och så var jag in på kiosken i Tärnaby och tiggde en hel säck med sådana där plastlådor som lösgodis levereras i - de är perfekta till biskvierna.
Jag hamnade bakom plogbilen strax utanför Mosjøen imorse och harvade på i 40 km/h nästan ända till Trofors. Har en kollega som brukar säga att han är "mer än genomsnittligt intresserad av bilkörning" - jag gillar också att köra bil, men är mer än genomsnittligt ängslig för att göra omkörningar på vinterväglag... :)
Kollegan (ja ja, Tor Audun, du blir citerad i tid och otid, kan inte låta bli!) konstaterade häromdagen att en del av den utländska tunga trafiken ställer till det på de norska vintervägarna. Inte är de vana vid väglaget, inte anpassar de hastigheten och inte har de ens alla gånger vinterdäck. Det har varit en hel hoper avåkningar och bilbärgningar med påföljande stopp i trafiken den senaste tiden. Så när en långtradare blockerade E6:an norrut tidigare i veckan sade nämnde kollega några väl valda ord (eller egentligen bara ett, men det räckte) till chauffören för att klargöra sin åsikt.
Med det där i bakhuvudet kollade jag däcken på den polska långtradare jag parkerade intill i Tärnaby. Hjälp!! Blankslitna (sommar?)däck - inte en dubb så långt ögat nådde!! Här borde säkert jag också ha sagt några väl valda ord (eller bara ett), inte för att fordonet stod ivägen eller hade kört i diket eller så, men för att göra chauffören uppmärksam på de norska vägarna (åbäket stod med fronten mot väster så jag räknar med att han skulle ditåt). Men så är jag ju mer än genomsnittligt konflikträdd... så jag vågade inte. Höll däremot ögonen öppna för all mötande tung trafik, beredd att slänga mig ut i vägkanten om nån började kana på vägen. 
_ _ _ _ _
Planen för kvällen är att baka lussekatter - tror ni inte det är en elev som fått mig att lova att jag ska baka bullar till hela klassen, och tror ni inte att han går i den största klassen på skolan? Jag begriper inte hur jag så lätt går i fällan... Men det är ett himla mysigt gäng, så egentligen är det ju bara kul. Fast timmarna i bilen i kombination med att jag var med på en kollegas möhippa igår kväll gör att jag börjar känna mig rätt mosig. Kanhända skjuter jag upp bullbaket till en ny dag...
(Nä, jag höll inte ut hela kvällen - vi började på jobbet, fortsatte på restaurang Gilles - men när de övriga drog ut på stan styrde jag och en annan kollega kosan hemåt. Både hon och jag skulle upp tidigt imorse. Men vi hade kul så länge vi var med, och den blivande bruden såg ut att stortrivas! Hon hade inget anat i förväg, och det dök upp en och annan överraskning som inte gick av för hackor...!)
Förresten heter det inte möhippa och svensexa i Norge - båda delarna kallas utdrikkingslag.
_ _ _ _ _
Söt melodi: Marit Larsens If a song could get me you
Winter wonderland
Temperaturen ligger kring noll, så just nu snöar och regnar det omvartannat. Hoppas det inte blir så milt att snön börjar smälta - då blir det ett enda slask-kaos!!
_ _ _ _ _
Nu har jag läst den - Erlend Loes nya barnbok som väckt ett visst rabalder. Truckföraren Kurt och hans familj kör vilse när de är på semester, och hamnar i Kurtby där Kirsti Brud styr och ställer. Kurt blir frälst, får jobbet som pastor eftersom de föregående blivit arresterade och hamnat i fängelse, och håller svavelosande predikningar samtidigt som hans fru Anne-Lise och barnen lägger planer för att fly från den konstiga sekten. Kirsti Brud tycker inte om Anne-Lise och varnar henne för att det kan gå som för de tidigare pastorsfruarna som slagit ihjäl sig i badkaret eller på andra vis, om hon vägrar foga sig.
Alltså. Barn som läser boken vet (förhoppningsvis) inget om Knutby, utan tar (förmodligen) det hela för att vara ännu ett av Kurts galna äventyr (det här är ju fjärde boken om den något excentriske mannen). Men med vetskap om vad som hände i det lilla samhället utanför Uppsala häromåret är det tydligt varifrån Loe hämtat sin inspiration. Om det är bra eller dåligt att skriva barnböcker med bakgrund i en tragedi? Inte vet jag! Jag fnittrar emellanåt åt dråpligheterna (varav en del helt klart är vuxenskämt), samtidigt som jag nästan sätter i halsen (som i exemplet ovan där det anspelas på mordet på Helge Fossmos fru). En del är tokroligt, annat kan säkert väcka frågor och funderingar hos barnen.
Blir intressant att läsa de svenska recensionerna när boken kommer ut i Sverige nästa år. Misstänker att reaktionerna kommer bli betydligt starkare än här. Det kommer förresten bli en utmaning för den svenske översättaren: när Kurt anländer till Kurtby slår han huvudet i en sten (det är i samband med detta han blir frälst) - och börjar prata nynorska. Eller rättare sagt nåt som misstänkt liknar sognemål. Hur i fridens namn översätter man två norska språk när det bara finns ett svenskt??? :)
Ett år äldre
Och i år har jag definitivt fått den vintriga födelsedag jag alltid önskar mig - snöyra stora delar av dagen!
Pappa var först ute - ringde redan igår kväll. "För säkerhets skull..."
Gullpappa! :)
(Ja, redan förra veckan mailade en kompis, men hon hade bommat datumet. Ingen fara, K, häromåret glömde jag ju bort dig helt och hållet! Skäms fortfarande...)
Syrran ringde för några veckor sen och lät alldeles övergiven. "Jenny, du får inte dina paket förrän du kommer hem till jul för om jag ska skicka dem med posten har jag inte råd att köpa några julklappar!" Ja, portot är åt pipsvängen, och att skicka som bussgods är nästan lika illa. Men det gör inget med paketen - bara mer att glädjas åt till jul! :)
Och på jobbet. Jisses. Jag är inte van vid sådan uppmärksamhet. Är inte helt klar över vem som spritt ryktet om att jag fyller år - men i stort sett alla visste, kändes det som. Hela idrottstvåan (30 elever) kom och sjöng och hurrade. Så kom delar av idrottstrean och gav mig kramar (och trodde på fullt allvar att jag fyller sisådär 28 - jag tog dem inte ur villfarelsen... fy på mig). Och kollegor har grattat och kramat från alla håll och kanter. Och jag har fått blommor. Och jag har blivit utbjuden på middag. Tack!!!
När räknas man som medelålders?? Misstänker att jag närmar mig med stormsteg... fast jag kan inte påstå att det känns så. Ibland känner jag mig vuxen, ibland inte ens det. Brukar säga att "när jag blir stor ska jag lära mig dricka kaffe och te". Antar att det är hög tid...
(För den som undrar. Jag är numera 34. Snart. Klockan 23.40 ikväll för att vara exakt.)
Fast ärligt talat. Jag tycker det här med ålder är ganska oväsentligt. Man kan vara ung och känna sig gammal - eller tvärtom. Jag har kompisar som närmar sig 60 och kompisar som är yngre än mig, och jag tänker aldrig på hur gamla - eller unga - de är. Strunt samma, huvudsaken är att man har det bra!!
Nu ska jag slänga mig i soffan och se film - fick Populärmusik från Vittula häromdagen med besked om att "den må du se". OK, jeg skal gjøre det nå! :)
Biskvibak
Julböcker
Varde ljus...
Ingen kortslutning denna gång... :)
_ _ _ _ _
En del av er har fått detta per mail tidigare - men jag kan inte låta bli.
Här kommer de igen - tankarna om livet:
(vill bara poängtera att kommentarerna inte är mina...)
Om du skriker i åtta år, sju månader och sex dagar, har du producerat tillräckligt med ljudenergi för att värma upp en kopp kaffe. (Låter inte som om det är värt det.)
Om du fiser oavbrutet i sex år och nio månader, har du tillräckligt med gas motsvarande energin hos en atombomb. (Låter mer som om det skulle kunna vara värt ett försök.)
En grisorgasm varar i 30 minuter! (Hur kom dom på det här och varför?)
Att banka huvudet mot väggen bränner ca 150 kalorier i timmen. (Kan inte riktigt släppa det där med grisen.)
Människor och delfiner är de enda djur som har sex för nöjes skull. (Är det därför Flipper ler hela tiden? Och hur kommer det sig att grisar inte finns med i den här kategorin?)
Folk i allmänhet är mer rädda för spindlar än de är för döden.
Kroppens starkaste muskel är tungan. (Hmm.)
Krokodiler kan inte räcka ut tungan. (Ha ha! Rätt åt dem!)
Högerhänta sägs leva i genomsnitt nio år längre än vänsterhänta.
En myra kan lyfta 50 gånger sin egen vikt, de kan dra 30 gånger sin egen vikt och de faller alltid på höger sida när de blir drogade. (Efter att ha druckit små flaskor med vad!?? Har vi skattebetalare lagt ut pengar för att få reda på detta?)
Isbjörnar är vänsterhänta. (Vem visste!? Vem bryr sig? Hur fan har man kunnat ta reda på det, frågat dem eller?)
En kackerlacka lever i nio dagar utan sitt huvud tills den slutligen dör av svält. (Äckligt! Man kan ju inte undgå att fundera över vad det är för en sjuk människa som kom på det.)
Bönsyrsan kan inte para sig med sitt huvud kvar på kroppen. Honan sliter helt sonika av hannens huvud när det är dags för lite skoj. (Älskling! Jag är hemma nu. Men vad gör du.... aaargh!)
En del lejon parar sig upp till 50 gånger på en dag. (Men jag vill ändå bli en gris i nästa liv, kvalitet framför kvantitet.)
Strutsens öga är större än dess hjärna. (Jag har träffat en del såna människor.)
Sjöstjärnor har ingen hjärna. (Såna människor har jag också träffat!)
När någon irriterar dig, tänk då på att det krävs 42 muskler i ditt ansikte för att göra en bekymrad min, MEN det krävs bara fyra muskler för att veckla ut din arm och ge idioten en smäll i huvudet.
Varför blogga?
Annars har jag ägnat delar av dagen åt att snoka rätt på samiska böcker och filmer, både om samer och på samiska. Vi fick nämligen igenom den ansökan vi skickade till Sametinget tidigare i höst! Så nu har vi 10.000:- som ska användas till att bygga upp ett grundbestånd av samiskt material - men det ska ske innan 10 december, som är brytdatum för bugdetredovisningen. Snabba ryck, med andra ord. Första problemet var att ta reda på om jag bör prioritera syd- eller nordsamiska. Själv har jag noll koll. Sydsamiska, visade det sig. Har skickat beställningar till Sametinget (det svenska), Sørsamisk museum og kultursenter, Fylkesmannen i Nordland - i tillägg till två bokklubbar och CDon.com. Puh. Blir nog en beställning till Davvi Girji imorgon. Så är det bara att hoppas att fakturorna kommer i tid.
_ _ _ _ _
Jodå. Så sant. Det är flera som undrar om det inte tar en massa tid att ha en blogg. Klart det gör. Jag vill inte ens veta hur många timmar jag suttit framför skärmen och plitat. Mest omständligt är det att lägga ut bilder från datorn här hemma - måste först minska ner formatet på dem, sen hålla tummarna och vänta och vänta. Av och till trillar bilderna på plats efter en stund, men lika ofta hänger sig systemet och jag får börja om. Tålamodsprövande. Tänk så många böcker jag skulle hunnit läsa - eller filmer jag skulle hunnit se - istället!!
Fast samtidigt är det ju lite kul. När jag var liten var författare ett av mina drömyrken. Tämligen raskt insåg jag att jag inte har det som krävs för att skriva böcker - men på det här viset får jag utlopp för lite skrivarlusta i alla fall! :) Och det är ett enkelt sätt att meddela sig med släkt och vänner därhemma. Även om det ju blir lite opersonligare, förstås, än att skriva brev.
Och kan jag göra de svenska läsarna nyfikna på Mosjøen och Helgeland så har jag ju faktiskt åstadkommit något. Det är så himla fint här att fler borde ta chansen att uppleva denna del av Norge!! Blir de norska läsarna nyfikna på Holmön, ja då har jag gjort nytta åt det hållet också. För även "min ö" är en pärla.
Till sist.
Nej, jag skriver inte om allt. En del behåller jag för mig själv. Allt behöver ni inte veta! :)
Stormvarning
Här, däremot, får vi minusgrader, omväxlande sol och lätt snöfall och inte mer än 4 m/s de kommande tio dygnen. Tjohej! Om man nu får tro på väderspåmännen... jag är ju lite skeptisk till tillförlitligheten i prognoserna.
(snart kommer väl metorologernas fackförening att stämma mig för förtal...)
Julkortsvackert
- Städa
- Baka 200 biskvier
- Tvätta & stryka kläder
- Gå en promenad
Promenaden fick första prioritet. Som att vandra i ett julkort... till TV-tornet (förstås). Lät bilen stå och gick ända hemifrån - men glömde stegräknaren. Var ute i tre timmar ungefär, så det blev ju några kilometer. Insåg när jag stod uppe vid tornet att jag borde haft med ett ombyte - kände hur den svettvåta tröjan frös fast på ryggen... Blir jag inte förkyld nu är jag nog en riktig krutgumma! :)
Invigde förresten min yllehijab idag (den där Estlands-luvan, alltså). Varm och skön!!
Biskvierna? Jodå, de är på gång:
(ja, jag vet att ugnsluckan är i behov av rengöring... ska fixa det... snart!)
Städningen? Hm. Jag har i alla fall skakat mattorna... räknas det??
Strykningen? Tvärnit. Högen med kläder som ska strykas växer. Strykbrädan står i stort sett alltid framme - ifall lusten skulle ramla över mig. Men det gör den nästan aldrig...
_ _ _ _ _
Har kommit på en sak till på min "ska ha"-lista. BILEN, förstås!!! När jag väl insåg att det nog var dags att byta min älskade smaragdgröna Skoda (det var fler och fler saker som krävde åtgärd, och kan man inte fixa själv rusar kostnaderna iväg...) - så började jag kolla bilannonser. Hade tänkt mig en lite nyare begagnad bil - Skoda Octavia förstås, inget annat var aktuellt. Men se, det fanns ju nästan inga begagnade Skodor i omlopp! Folk är helt enkelt för nöjda med dem och vill inte sälja! (det var i alla fall min slutsats) Men så ringde pappa och sa att Motorcentralen i Umeå hade kampanj - ett begränsat antal nyproducerade bilar till kanonpris.
En NY bil? En HELT ny bil?? Det tog inte lång tid för den tanken att få fäste... :)
Så en helt ny bil blev det. Nästan exakt som den gamla - men med luftkonditionering, CD-spelare och antisladdsystem. Och stormblå - färgen är inte oviktig! (i alla fall för oss tjejer) Minns fortfarande mammas kommentar när jag kom hem med den förra. Det första hon sa var "Den hade varit ännu finare om den varit blå". HMPF!!! (men jag tror minsann hon gillade den i alla fall... eller hur??) Kanske det inverkade på mitt färgval denna gång? Njää... jag älskar blått i alla lägen, så det hade nog blivit en blå bil hur som helst!
Återstår att se hur länge jag kan behålla denna min drömbil. Blir jag kvar i Norge efter nästa sommar (och ärligt talat, det lutar åt det hållet) så sätter tullen stopp. Måste ut med bilen ur landet innan 1/8 -09. Eller betala omregistreringsavgift på gudarna vet hur många tusen. Men den dagen, den sorgen. Än så länge är det bara att tuta och köra! (för tillfället utan att ruinera sig, bensinpriset är nere på dryga tian nu)
Habegär
Det bet ordentligt i kinderna när jag gick hem från jobbet. Och som jag misstänkte: min termo-meter låg begravd i snön. När jag grävt fram den sjönk temperaturen från -2 till -12 på ett litet kick.
Fortsätter det att vara så här kallt tänker jag inviga mina "ska ha"-vantar från hantverksmässan i Vormsele imorgon:
(även om jag precis upptäckte att det är lila på dem...)
Det är sällan jag känner att det är nåt jag verkligen måste ha - men ibland inträffar det. Som med vantarna. Och skåpet som jag snubblade över när jag skjutsade syrran till Mattex Antik i Stöcksjö för ett antal år sen. Hon hittade ingenting - men jag fastnade totalt:
Och häromåret när jag hälsade på bekanta i Sigdal i Buskerud, och vi besökte konstnären Christian Skredsvigs hem, då var det kört igen. Naturligtvis är det bara en inramad affisch - men jag föll som en fura för motivet. Sättet mannen på målningen står på, där han liksom vickar med ena foten mot katten, det är på pricken likt pappa:
Nehej, jag som skulle städa och fixa ikväll. Vete sjutton var det blev av entusiasmen, den rann liksom av mig när jag kom hem... :)
Sätta folk i arbete
Håhåjaja. Vad kollegorna ska tycka jag är jobbig. Jag mutade en vaktmästare med lussekatter igår, för att få hjälp att montera kontakter och en strömbrytare på en sladd - tänkte äntligen sätta upp min kökslampa som legat på en hylla sen i fjol. Problemet är att vi inte har samma typ av kontakter/uttag till takbelysning i Sverige och Norge. De svenska "honorna" och "hanarna" är obekanta här. Men med lite fix och trix går det ändå. Trodde jag. Fick tillbaka den monte-rade sladden igår, gick glad i hågen hem, satte i kontakten - och jodå, lampan lyste. Slog så av strömbrytaren. Och vips så blev hela lägenheten svart. Kortslutning och huvudsäkringen sa "poff". Gissa om jag blev förvånad....? Tack och lov har hyresvärden och jag separata säkringar så det vara bara min lägenhet som blev strömlös!
Idag tog jag så med mig sladden igen - och berättade för en förvånad vaktmästare vad som hänt. Nu har han + lärare och elever på elprogrammet har slagit sina kloka huvuden ihop. Utan att kunna lokalisera felet. Eeehh... det här kan bli dyrt för mig... :) De har lovat fortsätta undersökningen på måndag - håll tummarna!
Trevlig helg!
Om inte internetuppkopplingen funkar därhemma blir det bloggtorka tills på måndag...
Lätt frustrerad
Å andra sidan ska det visst bli +2 och regn imorgon - men vem vet? Meteorologerna? Nja...
EN kväll utan internet och jag blir alldeles nipprig - tala om att vara teknikberoende... Upp-kopplingen funkade inte igår (måste kolla med hyresvärden ikväll, hoppas det är nåt tillfälligt). Tänkte maila - det gick inte. Tänkte blogga - det gick inte. Tänkte läsa Expressen - det gick inte. Tänkte lyssna på Coldplay (samma låt för hundrade gången) - det gick inte.
Kunde ju ha städat istället - det behövs. Eller bakat biskvier. Jo, pyttsan.
Såg en stund på Snabbgrabbar med raske menn - det är ett norskt humorprogram, men utifrån det lilla jag sett är det lite för skruvad humor för mig. Fast igår gjorde en av dem en fantastisk imitation av Linus på linjen - den skrattade jag åt. Och så fnös jag - högt - när de annonserade att "Först kom myrorna. Sen kom sniglarna. Nu är ett nytt skadedjur på väg att invadera Norge: svenskarna." Det var det fräckaste!! :)
Utlånsstatistik
Så här ska utlånsstatistiken se ut!! Utvecklingen sedan 2003 (då nuvarande katalog- och utlåningssystem togs i bruk) visar en ganska trevlig trend för mitt bibliotek, eller hur?
OK. Några saker skall erkännas/förtydligas:
- undervisningsfilm som tidigare fanns i lärar- och personalrum flyttades till biblioteket under våren 2007, innan dess registrerades inga lån på dessa
- DVD-utbudet har exploderat sedan hösten 2007 och står för en stor del av totalutlånet
- läsåret 07/08 fick alla åk2-elever låna sina läroböcker via biblioteket, innevarande läsår både åk 2 och åk 3
- ca 1030 lån skall flyttas från 2008- till 2007-stapeln (läroböcker som lånades ut manuellt hösten 2007 blev statistikförda i efterhand i våras)
Men ändå! Lärobokslån och DVD-lån är också lån!!
Och än är inte året slut, den högra stapeln ska nog kunna knata ytterligare en bit uppåt innan jullovet... :)
Nästa höst skall det lånas ut läroböcker till alla årskurser (då inkluderas alltså även åk1) - potential för ytterligare uppgång i statistiken med andra ord.
Nä, naturligtvis kan man inte säga allt med statistik - eller det är kanske just det man kan, beroende på hur man vinklar den. Men hur som helst - det är alltid trevligare med uppgång än nedgång, i alla fall i det här sammanhanget!
_ _ _ _ _
He he... så här ser en bibliotekarie ut "in action"! Åse Møller (från vgs-biblioteket i Brønnøysund) fotograferade ivrigt under vårt seminarium i Sulitjelma tidigare i höst - och se, jag fastnade på bild under min bokpresentation...
Hoel & Albrigtsen
Ikväll blev den av! Konserten som ställdes in under Tiendebyttet p.g.a. sjukdom.
Och nu var herrarna Hoel & Albrigtsen i praktform!
Orutinerad konsertbesökare som jag är hade jag inte tänkt på att man kanske skulle haft med öronproppar. Bitvis var det vääldigt högt ljud - det ringer fortfarande i öronen... :) Men konserten var skitbra - det märks att de känner varann väl, mellansnacket och låtarna flöt in i varandra utan pauser eller tvekan.
(De är alltså barndomskamrater, kommer från Tromsøtrakten och har i perioder spelat ihop, men har dessutom var sina solokarriärer - Steinar Albrigtsen mer åt countryhållet, Jørn Hoel mer åt rock/pop. Rätta mig om jag har fel!)
Fick nästan skrattkramper när Steinar Albrigtsen (det är alltså han till vänster på bilden) introducerade en av sina mest kända låtar med att "den här är så framgångsrik att ett svenskt dansband har gjort en cover, bandet heter Sten-Erix och låten är med på Kramgoa låtar 47" - och så sjöng de delar av låten på svenska. Det lät eländigt!!! :)
Upptäckte till min förvåning att det var väldigt få konsertbesökare på min sida 50-årsstrecket. Men när jag tänkt efter insåg jag att herrarna på scenen också passerat nyss nämnda streck och att deras musikaliska resa startade omkring när jag föddes. Så det är inte att undra på att en del av fansen är något till åren komna... (och nu menar jag inte dig, Unni! Du är med i "mitt" gäng!!)
Nä, nu måste jag sova.
Godnatt!
Guernsey forening for litteratur og potetskrellpai
Vilken bok! Guernsey forening for litteratur og potetskrellpai av Mary Ann Shaffer rekom-menderas härmed å det varmaste!! Det är en helt underbar historia om författaren Juliet Ashton, som i sitt arbete med att skriva en artikel om läsningens betydelse får kontakt med en grupp udda människor på ön Guernsey i Engelska kanalen. Den litteraturförening de bildade i samband med att tyskarna ockuperade ön under andra världskriget blev för många av dem den enda ljuspunkten i en hård och grym vardag. På olika sätt har litteraturen hjälpt dem att komma igenom krigets fasor. Nu är kriget över, men minnena finns kvar - och vad som från början bara skulle bli en artikel blir för Juliet, och hennes brevvänner, mycket mer än så. Det blir en berättelse om ett samhälles kamp för överlevnad. Och det knyts vänskapsband för livet.
Historien berättas genom brev mellan Juliet, hennes förläggare, öborna och andra som vill bidra med sina upplevelser av ockupationen. Breven är ömsom allvarliga, ömsom underfundiga, ofta upprörande - och emellanåt fantastiskt roliga. Vilka härliga människor, jag önskar att de fanns på riktigt och att jag fick lära känna dem!!
Mamma fnyser emellanåt när jag köper böcker som jag redan läst. Håll i dig, kära mor - nu önskar jag mig Guernsey forening for litteratur og potetskrellpai i julklapp! (eller födelse-dagspresent, det är inte så noga...) För den här boken kommer jag helt säkert att läsa igen. Fast jag vill nog ha den på engelska (The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society), för hur bra jobb översättarna än gör misstänker jag att det mesta gör sig ännu bättre i original.
Jag har varit på kanalöarna Jersey och Sark - men Guernsey har jag bara sett på avstånd. Måste absolut åka dit!!!!
_ _ _ _ _
Förra veckan bad jag mamma köpa saffran och skicka till mig - det är en sån där grej som är mycket dyrare här än i Sverige. Trodde jag. Men det visar sig att priset skjutit i höjden nåt alldeles fantastiskt därhemma: 19,90 för ett brev Santa Marias saffran! Huga!! Är det på grund av finanskrisen, månntro?? I min föreställningsvärld låg priset kring en tia... Men - det är fortfarande ännu dyrare här; 24,90 på Coop.
Å andra sidan har vi nåt som är mycket billigare här: mandel. I runda slängar 45:-/kilot på lösvikt på Rema. Hemma (jaja, hemma här och hemma där, båda länderna är hemma men i just den här meningen menar jag Sverige) kostar 200 g uppemot 25:-. Så gissa vad jag ska bunkra och ta med över gränsen till jul?
Snö. SNÖ!!
Kollade precis yr.no (är jag månne en väderfanatiker i vardande?) och - jippi! Minusgrader imorgon, och nästa dag, och nästa dag, och... men jag borde inte kikat på långtidsvarslet, för det är klart att de spår bakslag. Fem plusgrader och kraftigt regn i mitten av nästa vecka. Å andra sidan - fel har de haft förr, herrar (och damer) meteorologer! :)
(Nu är jag på väg mot bloggrekord - detta var tredje inlägget för idag, och förmodligen kommer det ett fjärde senare ikväll - då på tema litteratur. Men nu ska jag äta middag. )
Regnbåge
Det har jag aldrig sett förr! En regnbåge med snö i bakgrunden! :)
Oväder
Ni skulle sett igår kväll när jag körde till Onkel Oskar för sedvanlig quiz (skitkväll - med bottenplacering i båda omgångarna... nu ska vi lägga oss i hårdträning). Det regnade inte - det var mer som om nån sprutade med en vattenslang. JISSES!
Gav förresten upp planerna på att gå idag, och tog bilen till jobbet. Nån slags självbevarelsedrift har man ju ändå... Just nu har det lugnat ner sig, men framemot kvällen är det varning för hård vind igen. Och så ska det bli kallare - redan har regnet börjat övergå i snö.
Jag har kommit på att egentligen har jag inget emot nederbörd (särskilt inte snö). Och inget emot storm (om jag inte ska åka färja, förstås). Men kombinationen - njää... den klarar jag mig utan! :)
_ _ _ _ _
Någon efterlyste (ännu!) fler bilder på bloggen. OK - här är aktuellt väderläge:
... och så vår DVD-hylla som nog gör svenska bibliotekarier gröna av avund:
Varför? Jo, lagstiftningen skiljer sig länderna emellan, och ger mig rätt att köpa in och låna ut film utan uthyrningsrättigheter. Vilket gör att jag kan köpa billiga filmer en masse från t.ex. CDon.com. Medan mina svenska kollegor måste köpa dyra filmer (uppåt 500:-/st) med rättigheter, och bara via ett fåtal leverantörer (dit CDon.com inte hör). Å andra sidan får jag inte ta betalt, jag får bara låna ut, medan man i Sverige kan ta en avgift (=hyra).
Här används film rätt så flitigt i undervisningen - men det är klart att mycket lånas av eleverna privat också. Och film "säljer sig själv". Däremot har jag ett jobb att göra för att få de små liven att låna böcker... :)
_ _ _ _ _
En av eleverna har precis lämnat tillbaka Guinness rekordbok. Vi surrade en stund om vilka underliga rekord det finns och vad som får människor att komma på tanken att sätta dem - och så bröt en annan elev in: "Du borde vara med i rekordboken!" Hm. "Jaha, och vilket slags rekord hade du tänkt dig att jag skulle sätta då?" sa jag lite avvaktande. "Världens snällaste bibliotekarie!" sa han glatt. Jag tvivlar starkt på att det är ett rekord som herrarna från Guinness skulle bry sig om att notera - och jag tvivlar starkt på att jag vore den bästa kandidaten - men ändå! Gissa vem som kommer gå omkring med ett stort leende på läpparna resten av dagen?
Väderomslag, jotack
Snön? Tja, den är nog borta innan lunch som det verkar. Himla synd.
Fler snöbilder
Ännu fler motiv i repris...
<- väderomslag i antågande...
Fast jag hoppas meteorologerna har tokfel vad gäller morgondagen - då ska det tydligen regna igen... urk.
_ _ _ _ _
Inget biskvibak i helgen (jag blev helt enkelt för lat), däremot ska jag snart börja grädda pepparkakor. Gjorde degen imorse - men min vana trogen hade jag inte kollat att jag hade alla ingredienser som behövdes, med påföljd att jag hade för lite bikarbonat... Vad göra? Jag chansade och spädde på med bakpulver, så nu är det bara att hålla tummarna för att kakorna blir OK.
_ _ _ _ _
Är det nån fler än jag som tycker trummisen i Coldplay är lik Fredrik Kempe??? :)
_ _ _ _ _
Kl. 20.45:
Jodå, det funkade med bakpulver! Nu ligger det en försvarlig hög med pepparkakor på köksbordet igen. Brände bara en halv plåt den här gången... :) Har inte lyssnat på nån bok under arbetet som jag annars brukar - det blev Björn Afzelius på repeat på CD-spelaren istället. Två av favoriterna:
http://www.youtube.com/watch?v=9w1lCmXblKQ
http://www.youtube.com/watch?v=uKjyVrr4-lw
Jag hittade den!
(Jag tycker förresten att det borde finnas en trimkasse längs E6:an nånstans mellan Kulstadlia och Kippermoen...)
Vis av skadan från förra helgen - då solen hann gå i moln innan jag kom iväg - gick jag upp till tornet så snart jag slängt i mig frukosten imorse. Och jo, det var ett smart drag. Det har blivit gråare och gråare utöver dagen.
OK, jag vet att utsikten från Dolstadåsen är ett uttjatat motiv, men jag tycker fortfarande att det är himla fint och om ni tröttnar på den, ja... då är det ert problem! :)
Julmässan? Jodå, jag gick dit i eftermiddags (se där, det skulle varit en trimkasse längs vägen!). Vet inte om det är mig det är fel på, men efter 20 minuter var jag nöjd. Då hade jag gått runt och sett på allt minst tre gånger, köpt en plånbok till mamma (ingen hemlighet, hon har beställt den) och ett par sockar till en av syrrans kompisar (även det ett beställningsjobb). Punkt. Och så himla mycket julgrejer tycker jag inte att det var - känns som att de hade mer ifjol. Kan vara mitt minne som sviker. Hursomhelst - jämför man med julmarknaderna i Nävertjäl och på Gammlia så... men det bör man kanske inte göra. Nåja, det kommer julmarknader både på Lantbruksskolan och i Korgen - eller om det är på Bjerka - och säkert på fler ställen, så det kan hända jag gör ett nytt försök.
_ _ _ _ _
Där sprack den illusionen... stort reportage i VK idag om Holmön på den tiden ön var Sveriges minsta kommun. Här har jag har i alla år gått runt och trott att jag var den sista som föddes in i Holmöns kommun - innan den slogs ihop med Umeå 1 januari 1975. Men får man tro artikeln så skedde detta redan 1 januari 1974. Och då var jag ju inte ens påbörjad... Va?! Stämmer det?! Då är jag alltså inte så unik som jag trott...
Vinterskymning
Jaa! Nu har vi fått snö!! Igen... :)
Kanske den får ligga några dagar den här gången - om man ska tro prognosen blir det minus-grader hela helgen. Bra inramning för julmässan i Mosjøhallen som går av stapeln lördag-söndag. Jodå, jag ska dit - kanske kan man göra nåt julklappsfynd?
_ _ _ _ _
Har varit på 30-årsfest ikväll - överraskningsparty för en kollega. På programmet stod bland annat en tämligen unik dansuppvisning (I say no more). Trevlig kväll! Även om jag inte höll ut till slutet. Som jag sagt förut - jag är inget direkt partylejon... Hade med mig en burk biskvier till fikat - och jodå, nu rullade det in några beställningar till! :)
Jättens hus
Efter kollegans antydan tidigare idag - om att jag numera nästan aldrig kan beskådas från mid-jan och ner eftersom jag barrikaderar mig bakom den nya lånedisken (hmpf!) - kom jag att tänka på en bok jag läste för ett par år sen (ja, vi bibliotekarier associerar ju ofta och gärna till böcker...). Den heter Jättens hus, är skriven av Elizabeth McCracken och handlar om den till-bakadragna och tillknäppta bibliotekarien Peggy och hennes vänskap (senare kärlek) till James,
som på grund av en hormonrubbning är onormalt lång och av omgivningen närmast betraktas som ett monster. Det är en jättefin historia om två udda människor som förstår varandra, som ser förbi varandras olikheter och den skeva bild som andra har av dem.
Men - det jag skulle komma till är att denna Peggy vid ett tillfälle på sin lunchrast tar en promenad i den lilla staden. Och ingen av alla dem hon möter känner igen henne utan lånedisken runt midjan...! (så illa är det inte för mig - än i alla fall...). Jag har nu bläddrat igenom hela boken men lyckas inte hitta just det stycket. Äsch! :)
Fast jag hittade ett annat:
Jag var trots allt stadens bibliotekarie, även om jag inte betraktades som en människa av kött och blod utan snarare som en del av inredningen i de offentliga lokalerna, precis som valurnorna i rådhuset eller en osedvanligt slätstruken väggmålning.
Hm. Måste passa mig så att jag inte försvinner helt...
Man kan också läsa att en del kvinnor blir bibliotekarier för att de tycker om ordning och reda. Eeeh... nåja!
Och att bibliotekarieyrket anses locka till sig en viss sorts störda personlighetstyper. Biblio-tekarier påstås vara hätska, missunnsamma, ensamma ungmör. Och snåla, inte minst. Vi tycker om att hyssja åt folk och att håva in böter.
Puuuh... det finns en del fördomar att jobba emot... :)
(och där slog jag effektivt ihjäl bloggens potential att funka som kontaktannons, vilket nån
- tidigare - föreslog att jag kunde använda den som - störd, hätsk och missunnsam, hu då)
Antar att mångas bild av bibliotekarier är ungefär som denna:
... och av en ren tillfällighet (?!) är hon dessutom klädd i - lila...
_ _ _ _ _
Fast vill man ha en helt annan bild av bibliotekarier kan man läsa Hyssj! av Jean-Marie Gourio. Där har en bibliotekarie och en av hennes låntagare - en fallskärmsjägare - heta kärleksstunder i en skrubb bakom lånedisken. Oops! :)
_ _ _ _ _
Jag måste baka fler pepparkakor!! Det är bara en halv burk kvar av de ca 500 jag gräddade i söndags... Många elever (och lärare) har kommenterat pepparkakorna och apelsinsaften med "vad snäll du är", "vad goda de är", "tusen tack", "vad mysigt" (hihi, planenligt blev alltså de flesta på gott humör inför högläsningen) - men så var det en tjej vars enda kommentar var "har du inte röd saft?". Tja. Nä. Det var en miss, tydligen...
Svajig prognos
Pyttsan. Att kolla väderleksprognosen på nätet är intressant - men inte så värst pålitligt. Loggar man in på yr.no tio gånger på en dag får man garanterat tio olika prognoser. "Vet du hur jag brukar göra?" sa en av kollegorna häromdagen. "Jag öppnar dörren och tittar ut. Funkar varje gång." Jojo, det är klart - men om man vill veta hur vädret ska bli några dagar längre fram - då är prognoserna bra att ha. Om man nu kunde lita på dem... För ett par dar sen utlovade långtidsvarslet att det ska komma 56 mm regn under lördagsdygnet. Nu tillsäger prognosen istället att det blir -2 och uppehåll. Viss skillnad...
Och - håll i er - det verkar som att det ska bli -23 nästa fredag!!! Fan tro't. Men å andra sidan vore det inte mig emot, jag vill ju ha riktig vinter. Och så får jag kanske en anledning att inviga min supermysiga kombinationsmössa/halsduk som jag köpte i Tallinn i våras! :)
(perfekt, dubbelhakan försvinner!)
_ _ _ _ _
Har snart lyssnat färdigt på CD-boken Paktens voktere av Tom Egeland. Den är säkert spännande och bra på alla vis - med ett upplägg i stil med Da Vinci-koden, där hjälten Bjørn Beltø avslöjar omskakande hemligheter kring bibelhistorien och bakgrunden till flera av världs-religionerna - men jag kan alldeles för lite om religion för att hänga med. När någon "inte kan tro sina ögon" eller "tystnar i chock", tänker jag "jaha". Knappast den förväntade reaktionen... :)
_ _ _ _ _
Misstänker att den kraftiga spark i baken som vissa anser att jag behöver (jaja, inser det själv också) kommer allt närmare. Först sa en kollega "Visst stannar du väl här i Mosjøen?" och sen, nästan utan att vänta på svar, lade hon till: "Men du borde se till att träffa nån, man får så konstiga ovanor av att leva ensam". Och en stund senare nämnde jag för en annan kollega att jag egentligen skulle på bio ikväll men att filmen slutat gå. Reaktionen? Inte "Vilken film skulle du se?" utan "Vem skulle du gå med???"
(...med två andra kollegor, faktiskt...)
Visst vet ni att olika färger har olika betydelse? Vet inte om betydelsen är universell - men ifall ni är här i närheten, undvik för allt i världen lila kläder om ni inte absolut vill att folk ska veta vad ni tänker!! :)
Stilla i biblioteket - NOT!
Rörig dag? Jaaaoo... lite, kanske. Men det är ju så här det ska vara - full fart!! :)
En av mina farhågor när jag bytte jobb var annars att jag skulle tycka det blev för stillsamt och långtråkigt i förhållande till aktivitetsnivån på Park (uppåt 700 besök/dag, 1100 gymnasieelever, över 200 anställda + en grundskola + ett antal förskolor + allmänheten) när det här inte är mer än ca 450 elever (+ ca 100 anställda). Och jag dessutom jobbar ensam. Men nejdå. Icke långtråkigt alls!! För det första är jag ju inte ensam - jag har massvis av (jättetrevliga) kollegor! (det hade jag i Övik också, bara för att förtydliga). Biblioteket är heller ingen autonom enklav utan kontakt med omvärlden - utan en del av skolan. Såklart. Och eleverna - om än de är färre än i Övik - är otroligt mysiga. Och till skillnad från gamla jobbet kan jag här ta mig tid med dem på ett helt annat sätt (det var förresten en av de fördelar jag såg när jag sökte jobbet - att få fokusera på en brukargrupp och inte känna mig så splittrad och hela tiden känna att tiden inte räcker till). Och jobbet blir ju vad jag gör det till - skulle jag tycka att det blir för stillsamt i bibblan får jag väl se till att locka fler besökare - eller helt enkelt leta upp dem! En del höjer på ögonbrynen när jag dyker upp i klassrummen - "du ska väl vara i biblioteket??". På Park hade jag norsklektioner av och till - kul att se elevernas reaktioner när jag traskade in och pratade "fel" språk. :) Det funkar dock inte riktigt här - min "svorska" är liksom varken eller... Men i gengäld tar jag chansen att läsa svenska texter för eleverna av och till - Tack, Torbjörn, för att jag får använda din novell!!
Och titt som tätt har jag kollegor som tittar in bara för att småprata (eller slänga käft...) när de har tid över. Mycket trevligt! :)
Oj. Jösses. Det här blev långt. Har pratat noveller med en del klasser, och poängen med att på begränsat utrymme förmedla sitt budskap. Men om jag själv lärt något av det? Njäää.
_ _ _ _ _
En av kollegorna undrade: Om Jesus är svaret, vad är då frågan?
Hm.
Vet inte. Nån som har ett förslag??
Här är en annan variant på temat:
En tentamen i ämnet filosofi innehöll endast en fråga, nämligen:
- Är detta en fråga?
En student gav då det mycket kortfattade svaret:
- Ja, om detta är ett svar.
Studenten fick toppbetyg på tentamen.
:)
Quiz och ett förtydligande
_ _ _ _ _
Förtydligande angående mörkrädsla: det blev lite för enkelt att säga att jag inte är mörkrädd i stadsbebyggelse. Minns fortfarande med fasa när jag varit på anställningsintervju på Parkskolan i augusti -98 och skulle tillbaka till Sogndal. Flyget från Stockholm till Oslo var försenat så jag missade nattbussen till Sogn & Fjordane. Vandrade planlöst omkring i Oslo sent på fredags-kvällen och hade närmast panik. Alla jag mötte såg farliga ut och att övernatta på centralen (som var min första tanke) uteslöt jag raskt. Övertygad om att jag vilken minut som helst skulle bli överfallen rusade jag in på Radisson SAS Plaza, som var det enda hotell jag hittade, och betalade en himla massa pengar för att sova tryggt.
Och ärligt talat, det skulle inte falla mig in att nattvandra i Mosjøen centrum en sen helgkväll heller. Eller i nån annan stad, för den delen.
Då föredrar jag nog den läskiga skogen, trots allt... :)
Vefsna
... det är alltså älven som rinner genom stan. Klockan var inte mer än 13.20 när jag tog bilden
- då var solen redan på väg ner bakom Øyfjellet. Nog märks det att dagarna blir kortare, alltid...
Varför jag var ute och fotograferade på arbetstid? Jo, jag var på väg till Mosjøen vgs avd Sentrum (alltså en av avdelningarna i den nya sammanslagna gymnasieorganisationen) - skulle på möte tillsammans med mina bibliotekariekollegor. Varför möte, det har ju varit flera sådana på senaste tiden? Jo, därför att vi håller på att utarbeta en gemensam handlingsplan för de tre biblioteken! Nu är vi nästan i mål - den skall lämnas in till skolans strategiska ledningsgrupp innan 1/12 för godkänning (vi hoppas i alla fall att den går igenom!).
_ _ _ _ _
Första högläsningsrundan på tema Kura Skymning är genomförd. Jodå, eleverna (och framför allt lärarna...) gillade mina pepparkakor, och alla lyssnade snällt på de texter jag läste. Så långt är ytterligare tre klasser inbokade. Bara att tuta och köra!
_ _ _ _ _
Kollegan tycker jag kan knata upp till TV-tornet med pannlampa nån kväll. Icke. Det är jag för mörkrädd för att ens överväga!! Jag är dock selektivt mörkrädd - att gå till/från från jobbet när det är mörkt eller gå på kvällspromenad i bebyggda strök - det gör mig ingenting. Men att gå i skogen... det är nåt förfärligt läskigt med ficklampssken som fladdrar mellan trädstammarna... Och ändå har ju kollegan rätt i att det antagligen är tryggare att gå i skogen än i stan efter mörkrets inbrott.
Alldeles oavsett väntar jag med Dolstadåsen tills jag kan gå dit i dagsljus!
Jag och syrran har förresten kommit fram till att enda sättet att känna sig trygg i skogen när det är mörkt - det är att ha med sig pappa... :)
_ _ _ _ _
Jag vill ha en katt!
Pepparkakor
SÅ HÄR MÅNGA!!!
... plus en plåt som jag brände...
Nu ska jag väl ha kakor så det räcker för att hålla eleverna på gott humör?
Temat för årets Kura Skymning är Kärlek til Norden och en av de utvalda texterna är ungdoms-boken SMS från Soppero - om att vara ung och same. Boken är visserligen på svenska, men jag räknar med att det inte är nåt problem för eleverna. Ett kapitel ska de väl orka med?! Och så har jag letat fram en text av Bolette Christine Pavels Larsen. Vem? Jo, en författare från Sogndal som levde för ungefär 100 år sen (det är förresten delvis på grund av henne som jag hamnat i Norge, men det kan jag förklara en annan gång). Hon har skrivit en underfundig novell om förhållandet mellan norrmän och svenskar. Fast den är på nynorska, eller rättare sagt sognemål - jag misstänker att eleverna stönar högre åt det än åt svenskan... :) Och så har jag en del klassiker att ta till, Dagermans Att döda ett barn och Strindbergs Ett halvt ark papper, samt några kriminalnoveller. Får se vilka klasser som vill komma och vad de kan tänka sig att höra på. Om nån har bra tips på relativt korta noveller/texter som kan fånga gymnasieungdomar, mottages dessa tacksamt!!
(...jag trodde det var en vecka kvar till Kura Skymning, kom på först i fredags att det är nu till veckan, så som vanligt är det lite si och så med förberedelserna...)
_ _ _ _ _
Inspirerad av kollegans expedition igår bestämde jag mig för en tur upp till TV-tornet, jag också. Jättefint väder imorse - men innan jag hade gräddat alla pepparkakor hann solen gå i moln. Nåja, fint där uppe ändå - och nästan ingen vind! :)
Skidsäsongen inledd
Hoppla. Exakt ska det vara... :)
Jojo. Slalom har jag aldrig vågat testa. Åkt utför på längdskidor, däremot - med varierande resultat. Läskigast var den gången för tio år sen när jag bodde i Sogndal och följde med en kollega upp på Fannaråken, 2.068 m.ö.h. Ja, vi var ända uppe på toppen! Jag hade våldsamt ont i magen och kunde inte riktigt njuta av utsikten, eftersom jag insett att vi skulle ner igen - vägen upp var tillräckligt otäck med branta stup och ett smalt, smalt spår som ringlade längs fjällsidan. På norska Wikipedia står det: Å bestige toppen krever ingen spesielle forutsetninger unntatt normal fysisk form. Eeehhh?!?!? Och nerver av stål, skulle jag vilja tillägga (fast å andra sidan, till fots hade jag nog inte varit lika rädd). I alla fall - när vi var nästan nere igen, och jag till min förvåning kunde konstatera att jag fortfarande levde - då korsade jag skidorna och började volta utför sluttningen. Fick stopp till slut, och visst - inga brutna ben, t.o.m. glasögonen höll. Men jag var mörbultad och framför allt skrämd. Klarade inte att köra tillbaka till Sogndal, kollegan fick ta över ratten - jag satt bara och skakade. Mamma och syrran minns fortfarande hur ynklig jag lät när jag ringde hem på kvällen. Men så här i efterhand är det ju rätt häftigt att kunna skryta med att jag varit uppe på över 2000 meter på skidor! (nån har förresten jämfört silhuetten av Fannaråken med en likkista - ingen dum liknelse...)
Jag har ett antal bilder från turen - men det fotoalbumet ligger i ett skafferi på Holmön (som jag annekterat till lagerutrymme för diverse grejer som jag inte hade möjlighet att ta med hit) - så jag har knyckt en bild från Scandinavian Mountains:
Borde kanske avlägga vinterlöfte, förresten: att jag ska åka skidor här i Vefsn minst en gång i vinter. Tog ju med skidorna på flyttlasset men de har stått i sovrummet och samlat damm ett helt år nu. Flera av kollegorna försökte få mig med på tur i vintras, men jag lyckades avböja. Det ska vara vääääldigt platt där jag ska åka (av uppenbara skäl) och här lutar det mesta... Och så bör jag nog åka utan sällskap. Det räcker med att folk skidar förbi och tittar medlidsamt på mig där jag vinglar fram i spåret, utan att jag dessutom ska ha nån stackare med mig vars tålamod prövas till bristningsgränsen. Jag hade förhoppningar om att fjorden skulle frysa till - den är åtminstone någorlunda platt! - men det är visst flera decennier sen det var så kallt... Inget att hoppas på, då.
_ _ _ _ _
Hm. På väg hem från jobbet hade jag storstilade planer om att baka biskvibottnar och göra pepparkaksdeg (det sistnämnda för att det är Kura skymning till veckan och jag tänker bjuda in till högläsning i bibblan - att bjuda på fika är ett säkert trick att öka elevernas intresse...). Men njää... det får nog bli imorgon. Jag lånade med mig några filmer från skolan - tror jag slappar ikväll istället. Och så får jag sätta fart imorgon! :)
Bibliotekariehumor
En del av de låtar han skrivit har blivit rena klassiker - här är några av dem:
http://www.youtube.com/watch?v=_vQYqvQL9QU
http://www.youtube.com/watch?v=_AlM77EUEYk
http://www.youtube.com/watch?v=b7ovFomV91k
http://www.youtube.com/watch?v=H-7y7or-Xi0
_ _ _ _ _
Har hittat en sida med bibliotekariehumor! Jaha, nu tänker en del att "bibliotekarie" och "humor" är två begrepp som inte kan förenas - men jodå!!
Dessutom heter den manlige bibliotekarien Dewey - he he he!!
Morning has broken...
In i dimman
_ _ _ _ _
Middagstips: mexikansk choritzogryta! Busenkel att göra. Bryn köttfärs (500 g) först, och sen i tur och ordning 1 choritzokorv, 1 grön paprika, 1 röd paprika, 1 gul lök och 1 liten squasch (allt hackat i lämpliga små bitar). Blanda allt i en gryta, häll över 1 burk tacosås, 1 dl köttbuljong samt lite oregano. Låt puttra i 10-15 min och smaka av med salt och peppar. Blanda ner en burk majskorn på slutet. Färdigt!! Serveras lämpligen med ris eller matvete.
Jo, jag har faktiskt lagat mat idag. Riktig mat - inget halvfabrikat! :) Det är annars inte någon av mina favoritsysselsättningar - vilket nog har att göra med att det inte är så kul att laga mat bara till sig själv* - och min repertoar är tämligen begränsad. Köttfärs och kyckling i olika former är liksom standard. Och i receptet ovan slog jag ihop dessa basvaror - vanlig nötfärs var nämligen så hiskeligt dyr att jag köpte kycklingfärs istället. Och choritzokorv tror jag inte finns här i landet, så det blev chilipølser. Funkar precis lika bra!
Och eftersom jag gjorde en rejäl gryta är det ingen hemlighet vad jag kommer äta varenda dag i en vecka framåt... :)
_ _ _ _ _
* och nu kliar det i fingrarna på kollegan att komma med en eller annan kommentar med illa dold undermening...
Skrapa rutan
Det ser ut att bli sol idag!!
_ _ _ _ _
Tihi, det är inte bara jag som är trött på morgonen! Städpersonalen låser upp biblioteket när de kommer på morgonen, så av och till har jag redan elever på plats när jag kommer. Idag låg två tjejer och sov i vår nya soffa... :)
Mörkt. Mörkt. Mörkt.
Ställverket (eller vad sjutton det nu är) i Mosjøen
(ligger längs min promenadväg till jobbet):
E6:an (med Kulstadlia i bakgrunden på bilden till höger):
Bergene Holm med Elkem Aluminium i bakgrunden:
Det är mörkt när jag går till jobbet på morgonen. Och mörkt när jag går hem igen. Blöta väg-banor och tunga regnmoln (även om det - kors i taket - varit uppehåll idag) gör att det blir ännu mörkare. Jag vill ha snö. NU!!!
_ _ _ _ _
Jag anar en viss skenhelighet hos mig själv... Brukar ju stöna och klaga över att julhysterin startar allt tidigare för varje år, att skyltfönstren fylls av tomtar redan i oktober och att julborden snart kommer att krocka med surströmmingspremiären (även om det är värre i Sverige än här, vad jag kan se). Men vem är jag att ifrågasätta? Själv har jag precis tagit fram lussekatter ur frysen och på vardagsrumsbordet står både valnötter och clementiner. Fattas bara en CD med julsånger - men så långt tänker jag inte gå!! :)
_ _ _ _ _
Ibland räcker mitt eget bibliotek inte till - var in en sväng på kommunbiblioteket igår, och kom ut med en roman som jag lånat bara på grund av titeln: Guernsey forening for litteratur og potetskrellpai av Mary Ann Schaffer (den har kommit ut på svenska också: Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap - det sistnämnda ordet är definitivt en nykonstruktion i det svenska språket...). Boken är en brevroman som handlar om ett litteratursällskap på kanalön Guernsey som svetsas samman under andra världskriget - utlåtande kommer när jag läst den.
_ _ _ _ _
Tjohej! Obama vann!
Mera quiz
När var sista gången man med blotta ögat kunde se Halleys komet?
Hur högt upp sitter mittcirkeln på en darttavla?
I vilken stad ligger tidningen där Stålmannen arbetar?
Var hålls världens största bokmässa varje år?
Jo jo, det var inte allt som var lika lätt att svara på! Men även gårdagens quiz-kväll var jättetrevlig, och måndagskvällarna är härmed vikta för frågesport.
_ _ _ _ _
Den amerikanska flaggan i biblioteket har definitivt fyllt sin uppgift - många elever har hajat till när de sett den och frågat varför den hänger där, vem jag tror vinner valet och vem av kandidaterna jag hejar på. Och jag har inte gjort nån hemlighet av att jag håller alla tummar för Obama. Vilket även eleverna tycks göra, de av dem som har en åsikt i frågan. Fast på det stora hela tror jag inte de tycker att det amerikanska presidentvalet egentligen angår dem. Nåja, senare i veckan byts utställningen och flaggan ut - vet inte riktigt vad jag ska skylta med istället? Manga-serier kanske, vi har precis börjat köpa in sådana! :)
_ _ _ _ _
Alltså. Det slutar aldrig regna! När jag kom in på Rema på Halsøy efter närmare en timmes promenad i hällande regn igår eftermiddag, tyckte kassörskan så synd om mig att hon erbjöd mig en extra påse - att sätta på huvudet... hm. Måste skyndsamt leta fram min gamla (fula) orangegula sydväst, den följde med i flyttlasset men jag har undvikit den i det längsta. Värre än färgen är dock det faktum att den säkert fortfarande luktar fisk, och det är osäkert om jag lyckats peta loss alla fiskfjäll...
_ _ _ _ _
Fy då, nu har jag bloggat på arbetstid igen. Sorry! :)
Mmmm!
Jaja, jag vet att det är ett tag kvar till jul, men jag kunde inte låta bli!
Back to normal
Förresten, hur barnslig har man lov att vara? Jag kan fortfarande inte låta bli - så fort jag ser en vattenpöl bara måste jag ta sats och stampa rätt genom den! Mötte en äldre herre som log överseende, han måste ju ha undrat... Hm.
Promenadrutten:
Mötte EN människa längs vägen (nyss nämnde herre). Antar att det i de flestas ögon inte var nåt söndagspromenadväder. Men vaddå? Jag har insett att här i krokarna får man ta vädret som det är - ska man vänta på solen, då kan man få vänta länge... När jag stod uppe på Rynesåsen och såg in mot centrum tittade förresten solen fram - i ca 1 minut. Skulle haft kameran med mig - det blev jättehäftiga ljuseffekter över stan. Borde kanske satsat på en vattentätt kamera??
Det gäller att passa på...
... när vädret är fint - så förmiddagen tillbringade jag utomhus!
Till fots, förstås, för bilen är saligen hopfrusen:
Jag hittade en stig ner genom Kulstadlia (och en annan när jag skulle tillbaka upp igen).
Mysigt att hitta alternativa vägar nerför backen! :)
Nordlandsbanan ringlar sig fram genom landskapet:
Jag gick ut till Halsøya - med utsikt (västerut) rätt in i fjällväggen...
Observera båten (=den vita pricken) längst ner i bild - då förstår man att fjället är ganska högt!
Fast tittar man norrut ser man istället Kulstadlia:
... "mitt" hus syns inte på bilden ovan, jag bor lite längre till höger.
<- ... ungefär i mitten av den här bilden, med andra ord! :)
_ _ _ _ _
Holmöns Båtmuseum har gett ut en serie vykort med motiv av fotografen Bertil Ekholtz.
Jättefina! När jag var på Holmön tidigare i höst köpte jag några som visar postförarnas slit över Kvarken samt sälfisket, och har nu ramat in dem och hängt dem på väggen. Visst blev det fint!
_ _ _ _ _
Igår köpte jag en kjol! Jag föll direkt, men har fortfarande inte riktigt kommit fram till om den är fin eller gräslig... Nåja, det var 70% rea och jag betalade bara en dryg hundring, så jag går nog inte i konkurs oavsett... :) Den är en "häxkjol" eller hur man nu ska beskriva den; med taggig fåll och lager-på-lager. Och ganska genomskinlig. Ehhh... och just det sista är jag mycket tveksam till - jag har inget som helst behov av att visa benen...
_ _ _ _ _
Är det nåt fel på mig? När man kollar t.ex. Expressen på nätet verkar det som att några av de viktigaste nyheterna handlar om Idol, Bonde söker fru, Dansbandskampen samt Stjärnor på is. Jaha. Jag såg nåt enstaka avsnitt av Idol för några år sen (när Daniel från Umeå vann), Bonde söker fru har jag aldrig sett och Stjärnor på is såg jag första avsnittet av. Och det räckte. Dansbandskampen - nä tack. Och inte har jag sett de övriga talangtävlingar och dokusåpor som går på var och varannan kanal. Inte på norsk TV heller - här finns bl.a. Jakten på kjærligheten, Charterfeber och Skal vi danse (som i Sverige förstås heter Let's dance). Jag vet inte vad det är, men jag får liksom mest ont i magen av sådana här program. Nu är det antagligen torrbolls-varning på mig, för jag vet ju att jättemånga gillar de här programmen, men ändå. Tacka vet jag BBC-deckare och Parkinson! Och Men in trees... :)
(OK, skall erkänna att jag såg några avsnitt av Ungkarlen i vintras, mest för att jag blev helt fascinerad över hur nån frivilligt går med på att massdejta i TV. Herregud!)
(Och OK, en del fnyser säkert högt, men just nu står TV:n på i bakgrunden och visar Ylvis møter veggen - på svensk TV heter det Hål i väggen - och det tycker jag är rätt kul i all sin fåniga enkelhet! Bidragande orsak: Ylvis-bröderna är snabba i käften, och jag har jobbat ihop med deras farmor - eller är det mormor? - i Sogndal. Vad nu det har med saken att göra...)
Om man som jag är tveksam till fenomenet dokusåpor bör man skyndsamt läsa Dödsberömd av Ben Elton. Det är en deckare i dokusåpamiljö: tio deltagare låses in i ett hus, TV-kamerorna är igång dygnet runt, och en efter en ska deltagarna röstas ut. Men vad händer? Jo, efter några veckor i huset blir en av deltagarna mördad - av någon av medtävlarna. Men vem??? Mordet sänds i TV men mördaren går inte att identifiera. Den minst sagt cyniska produktionsledningen bestämmer genast att serien skall fortgå, för vad ger mer reklam och fler tittare är det faktum att det går en mördare lös. Vem av de kvarvarande deltagarna blir den näste att dö...? Just beskrivningen av hur det går till bakom kamerorna och hur tillrättalagd den bild är som tittarna får serverad, gör att den här boken är klart läsvärd!!! Och så får man ju mordgåtan "på köpet".
_ _ _ _ _
Varför jag inte nämnt Bella och Edward på ett tag? För att en viss tjej fortfarande inte släppt ifrån sig tredje boken... :)
