jennyinorge

En kollega har påpekat att trots min aningen negativa inställning till Øyfjellet är det märkvärdigt så ofta jag fotograferar det. "Det är ju med på nästan 100% av bilderna du lägger ut på bloggen!" sa han, men då protesterade jag våldsamt. "Nåja, 80% då", modifierade han. Jag protesterade igen, för inte kan det väl vara så illa?? Men det är säkert inte långt ifrån... hm. Well, här kommer ett par till - sen lovar jag att det ska bli en Øyfjellet-fri vecka!! :)

   

Valde en annan gångväg uppför backen hem till Hubrovegen igår - och vips kändes det som om jag hamnat ute i skogen! Det är definitivt en bra sak med Mosjøen - var man än är så har man naturen rätt runt knuten.







Fick mail från en bekant imorse - med en bifogad bild som jag skrattade mig halvt fördärvad åt.
Är den inte bra, så säg!!! :)

... är jag väl i viss mån, men oteknisk så det sjunger om det. Inspirerad av kollegor som provat så ville jag också ta boknördstestet (det hittar ni här). Sagt och gjort. Jag landade på det (i bibliotekariekretsar) blygsamma resultatet 65%, vilket jag delvis skyller på att jag inte kunde svara på frågorna om vilka böcker det lästes högt ur (=vi saknar ljud på datorn här på jobbet) utan chansade blint på svaren. Och de blev säkert fel. Men - sen fick jag problem med att lägga in resultatet på min blogg medelst världshistoriens längsta länk. Det sket sig. Så nu får ni inte se den fina bilden där det står att det är imponerande att jag med mitt lilla huvud har läst så många böcker och att jag dessutom är snygg! Hm. Vet inte om jag ska tolka det hela som en komplimang eller bli förorättad...? :)

Ett boktips, apropå detta: Anna Gavaldas Tillsammans är man mindre ensam. Åh, så bra den är! En bok som man blir lycklig av!! Jag har hört den som ljudbok, var lite skeptisk till Eva Röse som inläsare men hon passar helt perfekt. Eva (inte Röse) har rekommenderat filmen också, men det kan vara bra att vänta ett tag med den, för som vanligt blir man säkert besviken på alla bortplockade och förändrade detaljer om man har boken i alltför färskt minne.
_ _ _ _ _ _ _ _

Vilka söta killar! Två av fordonseleverna har precis varit här med nyckeln till min bil. "Är det du som har en Skoda?" sa de allvarsamt och lite slokörat. "Vi har haft sönder den..." Fast en av dem kunde inte låta bli att dra på munnen så jag blev inte alltför förskräckt. :)

Nu är därmed sommardäcken på plats - bara att tuta och köra! Ska ge mig ut på upptäcktsfärd i omgivningarna framöver, det finns många platser jag vill se.
_ _ _ _ _ _ _ _

OK, jag fick just in en efterlysning på hur arbetet med vår myshörna fortskrider. Det går framåt! Faktum är att en av vaktmästarna tillbringar så mycket tid här att lärarna kommer direkt hit när de ska ha tag på honom... (Jag hoppas han inte märker att jag råkat sätta handen mot den nymålade dörrkarmen. Ooops.)

Imorgon sätter vi upp tidskriftshyllorna, sen väntar vi på att eleleverna ska fixa takbelysningen och så har vi beställt en skjutdörr till det hörn som ska användas till magasin. Och så ska vi beställa en soffa. Och pynta lite.

   

... eller snarare vägen dit. Det kunde ha tagit en ände med förskräckelse redan i Sundsvall! När vi kom dit och ställde bilen på långtidsparkeringen visade det sig att avgiften kunde erläggas med mynt alternativt med en uppsjö av betalkort (dock inte VISA, vilket var den enda sort vi hade). Alltså behövde vi 350:- i mynt... Biljettförsäljningen på stationen hade lunchstängt, så jag rusade till - i tur och ordning - den intilliggande kiosken, restaurangen och Hertz biluthyrning, sen till Shell och sen till MacDonalds. Samt frågade en del folk som väntade på tåget. Till slut hade jag fått ihop 320:- i fem- och tiokronor. Och tågets avgångstid närmade sig... men så öppnade biljettförsäljningen, jag rusade dit och hojtade att jag var i desperat behov av mera mynt. "Jamen vi säljer ju parkeringsbiljetter här", sa damen i luckan. Jaså, det kunde de väl upplyst om ute vid parkeringsautomaten?! Jag sa också att det var himla synd att man inte kan betala med VISA när alla andra kort verkar funka. "Jamen VISA fungerar, det står bara inte på skylten". NÄHÄ?!!

Nåväl. Ett problem löst. Två minuter senare dök nästa upp: tåget var inställt. Aaagh! Det blev buss till Hudiksvall. Men vi hann med vårt X2000 söderut och var "bara" en halvtimme försenade till Stockholm. Vilket innebar att marginalen krympte rejält till bussavgången mot Frihamnen. Syrran, som redan var på plats, rekognoscerade och ringde upp samtidigt som vi närmade oss stationen. Busshållplatsen var flyttad men ingen visste vart! Hon rusade omkring utanför Centralen och fick till slut tag på en dam som visste att rätt runt hörnet gick den vanliga lokalbussen mot Frihamnen. Halleluja, vi hann med den - med ca 20 sekunders marginal. Bara för att få besked när vi steg ombord att det inte gick att betala med kontanter. Hjäälp! Men den MYCKET tillmötesgående busschauffören visade oss tålmodigt hur vi kunde erlägga biljett via SMS, och vi fick åka med.

Gissa om vi drog en lättnadens suck när vi äntligen gick över landgången och ombord på båten? Förresten, i terminalen fanns luckor för såväl check-in som "kassa ärenden". Vad jag älskar särskrivning! :)

OK, här kommer några bilder från färden ut genom Stockholms skärgård:

     
     

 

 

Öarna som ser helt döda ut har ockuperats av skarvar. Deras avföring är så frätande att all vegetation dör. Visserligen återkommer växtligheten några år efter att fåglarna gett sig av, men de hinner onekligen ställa till med stor skada... och de återfinns allt längre norrut längs svenska kusten. Snart har vi dem på Holmön. Usch!!

Slut på andra inlägget. Och än har jag inte ens börjat rapportera om själva resmålet... detta kan bli långdraget! :)

Fast ni kan få se första kortet från Estland - vi åt frukost på däck och såg kusten närma sig:



To be continued...!