jennyinorge

Och låt gå att julhelgen är över - det visas fortfarande filmer varenda kväll, ibland till och med flera. Och ikväll var det två filmer på rad med min favoritjulfilms-hunk, Marc Blucas. Han ser så himla snäll ut... 😍

Småtjejerna är stenhårda förhandlare (eller så är moster osedvanligt lättlurad). Vid läggdags häromkvällen fick de mig att läsa SEX sagor OCH sjunga "Fattig bonddräng" (de verser jag kom ihåg). Hyfsat hes dagen efter... 😝

Årets läsupplevelse! Efter första sidan var jag fast:

"Ö

Ett landområde helt omgivet av vatten. Ingen naturlig förbindelse till ett annat landområde. Kanske finns det en bro, kanske finns det färjor som transporterar människor och ting till och från ön. Man hamnar inte på en ö av en slump, man måste veta att det är dit man vill.
Eller så har man fötts där. Släktled efter släktled med öfolk. Det är svårare att lämna en ö än ett annat landområde.
Mindre än en kontinent och större än en holme. Öar är sinsemellan olika, har skiftande karaktär, flora och fauna. Men människor på öar förenas av en sak – vattnet. Det som avskiljer dem från resten av världen är det som håller dem samman. Vattnet ställer villkoren för tillvaron, sätter stämningen. Det kan vara förnöjsamt, kluckande och glittrigt. Men det kan också vara upprört och forcerat. Det kan kasta sin kraftfulla kropp mot klipporna om och om igen som för att påminna öfolket om deras litenhet.
Reser sig ön ur havet? Eller är den på väg att försvinna ner, slukas? Öfolk vet allt om förluster.
Och ändå går vattnet aldrig att lämna om du en gång bott på en ö. Du måste tillbaka."

Berättelsen handlar om 18-åriga spritkassörskan Dagmar från Slite som träffar sjömannen Holger från Tjörn – och tycke uppstår. Båda är blyga, lite försiktiga, och har svårt att formulera vad de känner. Det är en kärleksroman, en relationsroman, en roman om familjeband. Och en roman om öar och hav, om hur vattnet ständigt finns där och formar tillvaron.

Inspirationen till boken kommer från Malin Haawinds egen släkt - hennes mormor var spritkassörska i Slite, hennes morfar var sjöman från Tjörn. Och de träffades på Hotell Slitebaden. Men sedan har berättelsen fått flyga fritt.

Det finns så mycket i boken att fundera på, och relatera till. Även om Gotland inte är Holmön drar jag hela tiden paralleller till ”min” ö och mina släktingar. Så här var livet också för dem.

”De kom från öar” är första boken i en planerad trilogi. Väntar med iver på nästa bok!

Dagens fadäs. Kom hem rätt tidigt, skulle ägna eftermiddagen åt att se Bonnierförlagens presentation av vårutgivningen 2022 via nätet. Fast det visade sig att jag kom hem utan nyckelknippa. Och nog för att jag gillar mitt jobb, men att köra till Sjulnäs en extra gång bara för att hämta nycklarna var väl möjligen en smula onödigt... 🙈

PS. Fast sändningarna ligger ute på Youtube, så det jag inte hann se idag kan jag se senare. Tur det! 😝

Fin entré till mitt jobb! 😊

... att visa vad som hände för ett par veckor sen när jag kom till Vby! Huset var helt nersläckt. Undrade varför, men öppnade ytterdörren och gick in. Hamnade i ett konfettiregn och en hel hoper syskonbarn (med föräldrar) som hojtade "grattis i förskott!" ❤️

Massa pussar och kramar, sen: "moster Jenny, nu kan du städa bort dom"... 😂

"Moster Jenny, jag ska skriva en saga till dig!"

Och vilken saga sen! Fast det hjälper nog en smula på läsbarheten att ha suttit intill den lilla författaren medan hon skrev - särskilt när det blev ont om utrymme och hon helt sonika fortsatte berättelsen längst uppe i hörnet... 😉

Texten i sin helhet: "Det var en gång en tomte som hade en ren. Renen flög iväg. Den kom tillbaka. Tomten vart glad. Slut." 

Älskade Cornelia! Det vart moster också! 🥰

#lyckligtlottadmoster