jennyinorge

Årets läsupplevelse! Efter första sidan var jag fast:

"Ö

Ett landområde helt omgivet av vatten. Ingen naturlig förbindelse till ett annat landområde. Kanske finns det en bro, kanske finns det färjor som transporterar människor och ting till och från ön. Man hamnar inte på en ö av en slump, man måste veta att det är dit man vill.
Eller så har man fötts där. Släktled efter släktled med öfolk. Det är svårare att lämna en ö än ett annat landområde.
Mindre än en kontinent och större än en holme. Öar är sinsemellan olika, har skiftande karaktär, flora och fauna. Men människor på öar förenas av en sak – vattnet. Det som avskiljer dem från resten av världen är det som håller dem samman. Vattnet ställer villkoren för tillvaron, sätter stämningen. Det kan vara förnöjsamt, kluckande och glittrigt. Men det kan också vara upprört och forcerat. Det kan kasta sin kraftfulla kropp mot klipporna om och om igen som för att påminna öfolket om deras litenhet.
Reser sig ön ur havet? Eller är den på väg att försvinna ner, slukas? Öfolk vet allt om förluster.
Och ändå går vattnet aldrig att lämna om du en gång bott på en ö. Du måste tillbaka."

Berättelsen handlar om 18-åriga spritkassörskan Dagmar från Slite som träffar sjömannen Holger från Tjörn – och tycke uppstår. Båda är blyga, lite försiktiga, och har svårt att formulera vad de känner. Det är en kärleksroman, en relationsroman, en roman om familjeband. Och en roman om öar och hav, om hur vattnet ständigt finns där och formar tillvaron.

Inspirationen till boken kommer från Malin Haawinds egen släkt - hennes mormor var spritkassörska i Slite, hennes morfar var sjöman från Tjörn. Och de träffades på Hotell Slitebaden. Men sedan har berättelsen fått flyga fritt.

Det finns så mycket i boken att fundera på, och relatera till. Även om Gotland inte är Holmön drar jag hela tiden paralleller till ”min” ö och mina släktingar. Så här var livet också för dem.

”De kom från öar” är första boken i en planerad trilogi. Väntar med iver på nästa bok!