jennyinorge

Vår fina julgran i matsalen på jobbet:



Jaha, så var det dags - tidigare i höst lovade jag (av nån outgrundlig anledning) att hälsa på hos en av teknikklasserna och läsa erotiska noveller. Och nu kunde jag inte smita undan längre. Men stackars elever - de blev antagligen rätt besvikna! Min och deras uppfattning om vad dessa texter skulle innehålla gick nog ganska vitt isär... :)

En av texterna kommer här (den fanns tryckt på gratisvykort som vi hittade på Posten - tror jag det var - för en massa år sen):

Det var en morgon jag aldrig skulle glömma. Solen hade redan varit uppe ett par timmar innan jag vaknade. Det hade blivit ganska sent igår, som det brukar bli när man inte har nånting att passa dagen efter, men jag kände mig ovanligt pigg. En svag kittling for genom kroppen.
Det var idag det skulle hända.
Jag kände det på en gång när jag vaknade. Det var så självklart att det var just idag och ingen annan av sommarens alla dagar.
Jag låg kvar i sängen och såg de tunna gardinerna sakta röra sig i den ljumma brisen från sjön. En fluga surrade, men inte irriterande som en del andra mornar, utan snarare var det självklart att den skulle finnas där för att göra den här morgonen så perfekt den kunde bli.
Jag hade sett honom vid ett par tillfällen. Jag vet inte om han hade sett mig, men redan innan jag var nere vid bryggan visste jag att han skulle vara där.
Kittlingen var där igen.
Jag försökte röra mig så sakta jag kunde genom det höga gräset, lyfte min tunna sommar-klänning över mina knän så den inte skulle frasa och störa honom.
Jag ville överraska.

Han reagerade som jag hade väntat mig när han kom upp ur vattnet - blöt och glittrande. Och när jag satte mig ner på bryggan och tog honom i min hand, såg han lite förvånad ut, men ändå inte alltför överraskad, som om han visste att det skulle sluta på det här sättet.
När jag tog den i handen förvånades jag över att den var både större och lenare än jag hade förväntat mig. Jag trodde den skulle vara mjuk och hal.
Det var som om tiden stannade upp när jag sakta smekte med fingrarna över den, upp mot huvudet. Det ryckte lite i den.
Jag såg att hans mun kippade efter luft och hans ögon stirrade tomma ut i den sommarblå rymden. Jag stoppade in ett finger i hans mun -

...i det här läget satt hela klassen blickstilla med stora ögon...

- och bröt nacken av honom.
Det var den största och vackraste abborren jag fick den här sommaren.
Jag glömmer honom aldrig.

Snacka om antiklimax. Fniss! :)

Och så läste jag en fräckis om jultomten - en av killarna konstaterade att "det är inte konstigt att jag var rädd för tomten när jag var liten". Slutklämmen i texten är dessutom att tomten inte finns - så i tillägg till allt annat har jag nu förstört julen för de små liven med att tala om att tomten bara är en låtsasfigur... Fy på mig! :)

    Häftiga snöfigurer i centrum!