jennyinorge

... det var vad mamma och pappa kallade mig för ett antal år sen när jag föll pladask för en liten stuga på Dekarsön utanför Örnsköldsvik. Jättecharmigt hus, vinterbonat och med utsikt över Öviksfjärden. Det ville jag ha!! Haken: husets skick. Sprucken murstock (= eldningsförbud), rutten farstukvist, allmänt förfallet etc etc. Ähum... priset på en halv miljon skulle nog dubblats direkt (minst!) innan man fått kåken i någorlunda skick. Och på en svensk kommunal biblio-tekarielön var det ingenting att tänka på. Ja, om jag haft en händig äkta hälft, kanske, men nu ingår ingen sådan i fröken Johanssons hushåll. Så det blev inget hus och föräldrarna drog en lättnadens suck.

Fast nu har jag hittat en ruin igen... eller rättare sagt två!

Ruin är naturligtvis att ta i, det här huset är jättefint (men skulle nog behöva en del omsorger):



... här, däremot, är nog "fint" inte det ord jag skulle använda... men på nåt vis föll jag för det ändå. Tänk så fint det skulle kunna bli! Och vilket läge!

   

Titta - centralt plasserat är det också! :)



Nä, tänker jag efter ska jag nog fortsätta bo i min mysiga källarlägenhet. Vill jag lägga pengar på ett hus blir det på det vi redan har hemma på Holmön. Som alls icke är en ruin utan en mycket trevlig kåk! Men där både tegeltak, vedeldningspanna och stamledningar snart är mogna för att bytas ut...
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Tillbringade gårdagskvällen med några kollegor. "Ta med vin eller vad du nu vill dricka, och lite snacks", fick jag besked om - vilket min hjärna omtolkade till "Pepsi och biskvier"...  :) Well, vin eller inte vin - jag hade en jättetrevlig kväll!