Oväder

Alltså - jag blir nästan nervös när lokaltidningen skriver ett helt reportage om ruskvädret. Att en stackars invandrad svenska tycker det är anmärkningsvärt med ösregn på tvärs och storm-vindar är väl en sak, men jag har ju fattat det som att det är vardagsmat för de som bott här i alla tider. Ska nu de också behöva varnas?! Då måste det vara illa... :)

Ni skulle sett igår kväll när jag körde till Onkel Oskar för sedvanlig quiz (skitkväll - med bottenplacering i båda omgångarna... nu ska vi lägga oss i hårdträning). Det regnade inte - det var mer som om nån sprutade med en vattenslang. JISSES!

Gav förresten upp planerna på att gå idag, och tog bilen till jobbet. Nån slags självbevarelsedrift har man ju ändå... Just nu har det lugnat ner sig, men framemot kvällen är det varning för hård vind igen. Och så ska det bli kallare - redan har regnet börjat övergå i snö.

Jag har kommit på att egentligen har jag inget emot nederbörd (särskilt inte snö). Och inget emot storm (om jag inte ska åka färja, förstås). Men kombinationen - njää... den klarar jag mig utan! :)
_ _ _ _ _

Någon efterlyste (ännu!) fler bilder på bloggen. OK - här är aktuellt väderläge:

   

... och så vår DVD-hylla som nog gör svenska bibliotekarier gröna av avund:



Varför? Jo, lagstiftningen skiljer sig länderna emellan, och ger mig rätt att köpa in och låna ut film utan uthyrningsrättigheter. Vilket gör att jag kan köpa billiga filmer en masse från t.ex. CDon.com. Medan mina svenska kollegor måste köpa dyra filmer (uppåt 500:-/st) med rättigheter, och bara via ett fåtal leverantörer (dit CDon.com inte hör). Å andra sidan får jag inte ta betalt, jag får bara låna ut, medan man i Sverige kan ta en avgift (=hyra).

Här används film rätt så flitigt i undervisningen - men det är klart att mycket lånas av eleverna privat också. Och film "säljer sig själv". Däremot har jag ett jobb att göra för att få de små liven att låna böcker... :)
_ _ _ _ _

En av eleverna har precis lämnat tillbaka Guinness rekordbok. Vi surrade en stund om vilka underliga rekord det finns och vad som får människor att komma på tanken att sätta dem - och så bröt en annan elev in: "Du borde vara med i rekordboken!" Hm. "Jaha, och vilket slags rekord hade du tänkt dig att jag skulle sätta då?" sa jag lite avvaktande. "Världens snällaste bibliotekarie!" sa han glatt. Jag tvivlar starkt på att det är ett rekord som herrarna från Guinness skulle bry sig om att notera - och jag tvivlar starkt på att jag vore den bästa kandidaten - men ändå! Gissa vem som kommer gå omkring med ett stort leende på läpparna resten av dagen?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0