jennyinorge

Se upp, Sverige! Norrmännen är på bred front på väg över gränsen!! Ryktet har nämligen spridit sig som en löpeld: i både Tärnaby och Hemavan har slalombackarna öppnat för säsongen!!! En av kollegorna kom in på bibblan i eftermiddags och formligen studsade av iver: "Vet du vart jag ska i helgen? Till Hemavan! Det är 29 cm snö i backen!!"
Hoppla. Exakt ska det vara... :)

Jojo. Slalom har jag aldrig vågat testa. Åkt utför på längdskidor, däremot - med varierande resultat. Läskigast var den gången för tio år sen när jag bodde i Sogndal och följde med en kollega upp på Fannaråken, 2.068 m.ö.h. Ja, vi var ända uppe på toppen! Jag hade våldsamt ont i magen och kunde inte riktigt njuta av utsikten, eftersom jag insett att vi skulle ner igen - vägen upp var tillräckligt otäck med branta stup och ett smalt, smalt spår som ringlade längs fjällsidan. På norska Wikipedia står det: Å bestige toppen krever ingen spesielle forutsetninger unntatt normal fysisk form. Eeehhh?!?!? Och nerver av stål, skulle jag vilja tillägga (fast å andra sidan, till fots hade jag nog inte varit lika rädd). I alla fall - när vi var nästan nere igen, och jag till min förvåning kunde konstatera att jag fortfarande levde - då korsade jag skidorna och började volta utför sluttningen. Fick stopp till slut, och visst - inga brutna ben, t.o.m. glasögonen höll. Men jag var mörbultad och framför allt skrämd. Klarade inte att köra tillbaka till Sogndal, kollegan fick ta över ratten - jag satt bara och skakade. Mamma och syrran minns fortfarande hur ynklig jag lät när jag ringde hem på kvällen. Men så här i efterhand är det ju rätt häftigt att kunna skryta med att jag varit uppe på över 2000 meter på skidor! (nån har förresten jämfört silhuetten av Fannaråken med en likkista - ingen dum liknelse...)

Jag har ett antal bilder från turen - men det fotoalbumet ligger i ett skafferi på Holmön (som jag annekterat till lagerutrymme för diverse grejer som jag inte hade möjlighet att ta med hit) - så jag har knyckt en bild från Scandinavian Mountains:



Borde kanske avlägga vinterlöfte, förresten: att jag ska åka skidor här i Vefsn minst en gång i vinter. Tog ju med skidorna på flyttlasset men de har stått i sovrummet och samlat damm ett helt år nu. Flera av kollegorna försökte få mig med på tur i vintras, men jag lyckades avböja. Det ska vara vääääldigt platt där jag ska åka (av uppenbara skäl) och här lutar det mesta... Och så bör jag nog åka utan sällskap. Det räcker med att folk skidar förbi och tittar medlidsamt på mig där jag vinglar fram i spåret, utan att jag dessutom ska ha nån stackare med mig vars tålamod prövas till bristningsgränsen. Jag hade förhoppningar om att fjorden skulle frysa till - den är åtminstone någorlunda platt! - men det är visst flera decennier sen det var så kallt... Inget att hoppas på, då.
_ _ _ _ _

Hm. På väg hem från jobbet hade jag storstilade planer om att baka biskvibottnar och göra pepparkaksdeg (det sistnämnda för att det är Kura skymning till veckan och jag tänker bjuda in till högläsning i bibblan - att bjuda på fika är ett säkert trick att öka elevernas intresse...). Men njää... det får nog bli imorgon. Jag lånade med mig några filmer från skolan - tror jag slappar ikväll istället. Och så får jag sätta fart imorgon! :)