...dykk-dere-dokker...



Jag rår inte för det! En del blir provocerade och tror att jag härmar dem på pin kiv, men så är det inte!! Det bara kommer av sig självt... Vad? Jo, att jag hakar på det sätt folk runt mig pratar. Hör jag nån som pratar finlandssvenska - vips så har jag också sånt där sjungande uttal. På Shetland tog det bara ett par dagar så pratade jag med skotsk accent. Och när jag är i Norge - ja, då blir det obönhörligen nån slags norska. Av och till bestämmer jag mig för att "idag ska jag bara prata svenska" - men det funkar sällan i mer än fem minuter. Sen glider jag över till norska igen (eller snarast "svorska" - för ren norska blir det nog aldrig...).

När jag flyttade till Sogndal för snart tolv år sen (herrejisses, är det så länge?!) pratade jag bara svenska till en början, men efterhand blev det alltmer norska. Vissa ord tog emot: eg (=jag) och ikkje (=inte) var av nån outgrundlig anledning två av de svåraste att ta i bruk. Och så de/dykk/dykkar (= nynorska för ni/er/er). Det fick jag faktiskt aldrig till! Jag använde de i alla former... vilket måste ha låtit väldigt fånigt.

Och sen flyttade jag ju tillbaka till Sverige. Och då gick det utför med norskan...

Nu då? Tillbaka i Norge. Men i en annan del av landet med en helt annan dialekt/målform (då detta är en bokmålskommun och Sogndal var en nynorskdito). Tog upp norskan igen - varianten från Sogndal (skrev till och med jobbansökan på nynorska vilket - fick jag veta i efterhand - imponerade på arbetsgivaren.. he he!). Men rätt snabbt slog jag över till att skriva på bokmål, och har efterhand gått över till prata nåt som mer liknar norskan här - med varierande resultat. För jag har i ett och ett halvt år gått runt och sagt dere/dere/deres, vilket man inte gör vare sig i Nordland eller Sogn&Fjordane, men t.ex. på Østlandet (=Oslo med omnejd). Vete sjutton varför det blev den varianten?

Men nu! Har jag börjat gå över till dokk/dokker/dokkers - som är den lokala varianten av dere (fast hur utbredd den är har jag ingen aning om... Nordnorge? Nordland?). Det bara kom. Fast alls inte konsekvent, det slinker igenom ett dere då och då. Och jag svajar vad gäller subjekts- och objektsform; använder i stort sett bara dokker.

Undrar hur det blir på sportlovet? Ska till Sogndal och hälsa på... hinner jag vingla tillbaka till nynorska på fem dagar??

Bäva månde den språkforskare som stöter ihop med mig... :)
_ _ _ _ _

Trodde aldrig att jag skulle säga detta, men... det räcker med snö nu!!!

Kommentarer
Postat av: Per

Intressant detta med dialekter! Såväl nynorska som bokmål och svenska är ju egentligen bara normerande skriftspråk som ingen egentligen talar. Fast i Sverige verkar det ske en utveckling mot att anpassa talspråket mer till skriftspråket. I danskan har man kunnat konstatera en motsatt utveckling - talspråket fjärmar sig alltmer från skriftspråket.



Och uppdelningen mellan norska och svenska är egentligen konstlad. Älvdalsmålet skiljer sig mycket mer från normsvenska än skillnaden mellan normsvenska och normbokmål t.ex.



Och i västra Värmland och angränsande delar av Hedmark talar man i stort sett samma dialekt, fast det ena textas på svensk TV men inte det andra...

2009-02-28 @ 11:08:21
Postat av: Jenny

Mmmm... visst är det kul med språk!!



När jag hörde Mikael Löfgren - svensk tränare (eller är det förbundskapten?) för norska skidskyttelandslaget - bli intervjuad på norsk TV tog det ett tag innan jag kopplade att han pratade svenska. Han är värmlänning och lät väldigt norsk! :)



Jag skulle tro att en göteborgare har lättare att förstå sina grannar i Oslo än en svensk som pratar pitemål, och osloborna har antagligen lättare för stockholmska än en del av dialekterna på Vestlandet. Språkvariationerna följer inte nödvändigtvis landgränserna...



Hm, egentligen pratar vi kanske svorska allihop?! :)

2009-02-28 @ 19:26:09
Postat av: Per

Javisst! Eller en eller annan lågtysk dialekt om man ska generalisera ännu längre. Plattyska ligger ju nära de skandinaviska språken.



Och holländskan innehåller många ord som är precis som svenska. Min erfarenhet är att man förstår ungefär lika mycket om man läser en holländsk dagstidning som när man läser en isländsk.



Och det språk som man talade inom Hansan på medeltiden förstods överallt i hela östersjöområdet...

2009-03-01 @ 12:42:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0