Bibliotekarie - ett framtidsyrke!
Hah! ÄNTLIGEN! Ända sen jag påbörjade bibliotekarieutbildningen har yrket legat på bottenplats vad gäller såväl lön som status och framtidsutsikter. Lönen och statusen är det väl fortfarande inte så mycket bevänt med (lönen kan man dock korrigera genom att flytta till Norge... he he). Framtidsutsikterna, däremot... kolla här!!!
(... sen kan man bara undra om de som skrivit rapporten har tagit med i beräkningen att filialer i flera år lagts ned i ett rasande tempo och att nedskärningar gör att allt färre skall göra allt mer - bara i lilla Övik har ett antal biblioteksanställda gått i pension de senaste åren men inte blivit ersatta, utan allt jobb har knuffats över på dem som är kvar...)
_ _ _ _ _
Kl. 15.20
Hrm.
Ett tillägg till ovanstående:
Några av eleverna konstaterade idag att "Du måste ha det himla bra, Jenny. Du tjänar säkert massor och gör inte av med nånting (vad vet de om det?). Du går ju till jobbet - varför har du bil förresten? - och den där lägenheten kan väl inte kosta så mycket (igen, vad vet de om det?). Vad gör du med alla pengarna? Och vad gör du egentligen hela dagarna? Beställer böcker och filmer, och så pratar du med oss. Snacka om att chilla på jobbet!"
Vad ska man svara??
Ja, jag HAR det himla bra.
Ja, jag HAR bra lön (när jag jämför med den svenska - å andra sidan är
prisnivåerna rätt mycket högre här).
Ja, jag beställer böcker och filmer (och annat) och pratar med eleverna.
Men. Jag "chillar" inte på jobbet. Jag har massor att göra! Även om det inte alltid syns utåt. Allt som rör mediabevakning/-planering, inköp, katalogisering, plastning, gallring, kravhantering etc. tar en massa tid. Och hela skolans läromedelshantering ligger på mig. Jag har inte samma arbetsbelastning som på Park, det ska erkännas. Har t.ex. betydligt färre bokprat här - men det ska jag försöka göra något åt. Att öka intresset för skönlitteratur (hos både elever och lärare) är mitt nästa mål. Och det kommer nog att kräva en insats...
Förresten! "Prata med eleverna" - det anser jag vara en av mina viktigare arbetsuppgifter, och den får (bör!) gärna ta en god del tid i anspråk. Eleverna ser det knappast som att jag jobbar, förstås. Men utan kontakten med dem skulle ju allt det andra jag gör falla tämligen platt...
(... sen kan man bara undra om de som skrivit rapporten har tagit med i beräkningen att filialer i flera år lagts ned i ett rasande tempo och att nedskärningar gör att allt färre skall göra allt mer - bara i lilla Övik har ett antal biblioteksanställda gått i pension de senaste åren men inte blivit ersatta, utan allt jobb har knuffats över på dem som är kvar...)
_ _ _ _ _
Kl. 15.20
Hrm.
Ett tillägg till ovanstående:
Några av eleverna konstaterade idag att "Du måste ha det himla bra, Jenny. Du tjänar säkert massor och gör inte av med nånting (vad vet de om det?). Du går ju till jobbet - varför har du bil förresten? - och den där lägenheten kan väl inte kosta så mycket (igen, vad vet de om det?). Vad gör du med alla pengarna? Och vad gör du egentligen hela dagarna? Beställer böcker och filmer, och så pratar du med oss. Snacka om att chilla på jobbet!"
Vad ska man svara??
Ja, jag HAR det himla bra.
Ja, jag HAR bra lön (när jag jämför med den svenska - å andra sidan är
prisnivåerna rätt mycket högre här).
Ja, jag beställer böcker och filmer (och annat) och pratar med eleverna.
Men. Jag "chillar" inte på jobbet. Jag har massor att göra! Även om det inte alltid syns utåt. Allt som rör mediabevakning/-planering, inköp, katalogisering, plastning, gallring, kravhantering etc. tar en massa tid. Och hela skolans läromedelshantering ligger på mig. Jag har inte samma arbetsbelastning som på Park, det ska erkännas. Har t.ex. betydligt färre bokprat här - men det ska jag försöka göra något åt. Att öka intresset för skönlitteratur (hos både elever och lärare) är mitt nästa mål. Och det kommer nog att kräva en insats...
Förresten! "Prata med eleverna" - det anser jag vara en av mina viktigare arbetsuppgifter, och den får (bör!) gärna ta en god del tid i anspråk. Eleverna ser det knappast som att jag jobbar, förstås. Men utan kontakten med dem skulle ju allt det andra jag gör falla tämligen platt...
Kommentarer
Trackback
