Äsch

Äsch! Vi som hade tänkt avsluta quiz-säsongen med en brakseger. Så blev det inte. Efter en mycket medioker förstarunda (med stolpe ut gång på gång) lyckades vi i den andra i alla fall ta oss upp till delad andraplats. Vi var ett decimerat gäng även denna gång, med bara tre personer på plats - så i antal poäng per deltagare var vi egentligen himla duktiga! :)

Då quizen ställts in med kort varsel flera gånger i vår, skickade jag förfrågan till quizmastern dagen innan bara för att kolla att den verkligen skulle bli av. Och fick omgående ett jakande svar. "Bra, då kommer vi, och som de optimister vi är räknar vi med att vinna!" skrev jag, varpå han kommenterade att vi är duktiga men att vi väl av och till har problem med musikfrågorna. Jag svarade att det är för att det inte är vår typ av musik och föreslog att det borde komma mer melodifestivallåtar på repertoaren.

Ooops. Jag och min stora käft. Det kom naturligtvis en melodifestivalfråga: "Vad heter artisten, vilket land tävlade hon för, vilket år skedde detta och i vilket land hölls tävlingen?"

Och så spelade han en låt som jag inte ens kände igen... 0 poäng.

Aaagh!!!

Tror jag ska köpa den här CD:n - och kanske även den här - och ha i bilen. Borde hinna lära mig en del på alla turer fram och tillbaka till Sverige, tror ni inte?

Å andra sidan, nu är jag på CD-bokshumör så frågan är hur mycket musik jag hinner med. Lyssnade klart på Harlan Cobens Hold tett i fredags - spännande! - och på Lois Lowrys The Giver igår. Den har jag läst förut - två gånger till och med - men det var ett tag sen så jag kom bara ihåg historien i stora drag. En klassiker!! Ska försöka övertala eleverna som gillar Dødslekene och Cassias valg att även läsa denna då de tangerar samma tema -> ett slags framtidssamhälle där överheten styr med järnhand och där huvudpersonerna börjar ana att det finns ett annat sätt att leva...



Så här skrev jag om The Giver/Den utvalde på Parkbibliotekets hemsida en gång i tiden:

Jonas är tolv år. Han lever i ett tillsynes perfekt samhälle - utan krig, utan ovänskap, utan svält, utan arbetslöshet. Bättre än så kan det väl inte bli? Så, vid tolvårsceremonin, är det dags för Jonas att tillsammans med sina jämnåriga få sig tilldelad en livsuppgift. Vännerna blir en efter en utsedda att arbeta med idrott, forskning, äldrevård etc. Till slut är det bara Jonas kvar. När det kungörs att han ska bli samhällets nye minnesbevarare går det ett sus genom åhörarskaran. Jonas har valts ut att bli samhällets enda länk bakåt, den ende som minns hur världen en gång sett ut. Han får genast börja gå i lära hos den åldrige minnesbevararen för att hinna ta till sig all kunskap innan denne dör. Det tar inte många dagar förrän Jonas inser att något är fel i det samhälle han lever i. Något är alldeles fruktansvärt fel - men kan han göra något åt det??? Lois Lowry har skrivit en kuslig, fascinerande framtidsskildring som ställer frågor kring hur vi vill att vår värld egentligen ska se ut...

Och apropå det - jag skrev ju häromveckan att jag skulle berätta mer om Cassias valg. Den är sååå bra!! Men för att göra det enkelt (förkylningen* gör att hjärnan arbetar långsammare än vanligt) så knycker jag beskrivningen från Capris hemsida och hoppas de inte upptäcker det...:

I Samfunnet er det funksjonærene som bestemmer. Hvem du skal elske. Hvor du skal arbeide. Når du skal dø. Cassia har alltid stolt på systemet. Ingen høy pris å betale for et langt liv, en perfekt jobb, den ideelle ektefelle. Så da bestevennen viser seg på skjermen som hennes match, er hun ikke i tvil om at han er den rette for henne. Ikke før et annet ansikt, et kort øyeblikk, dukker opp på skjermen før den går i svart. Snart stilles Cassia overfor umulige valg, mellom Xander og Ky, mellom den trygge tilværelsen hun kjenner, og en vei ingen annen har våget å gå før - et valg mellom lojalitet og lidenskap.

Som sagt - omöjlig att lägga från sig. Väntar spänt på uppföljaren! :)

*Förkylning? Jodå. Drygt 100 mil i bil med luftkonditionering kan resultera i sånt. Plus massa pussar och kramar från en omåttligt snorig systerson... men han är så söt att han kommer undan med det. När man säger "Kan jag få en kram?" lutar han sig fram och lägger sina små armar runt halsen på en. En förkylning är försumbar i sammanhanget!! :)


_ _ _ _ _

Inte fullt så somrigt på fjället igår som i fredags. Men vattennivån i älven hade i alla fall sjunkit lite. Värre var det längs E6:an några mil söderut...





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0