En tå mindre



Älskade lilla Rasmusgubben har varit på sjukhuset idag. Han är ju född med extrautrustning - sex tår på varje fot - och det funkar inte i längden. De extra lilltårna är jättesöta - det ser nästan ut som att han gör V-tecknet med fötterna - men han kommer att få världens problem att hitta skor när han blir större. Så de måste bort. Och imorse var det dags för den första.

Allt gick bra, men han är gipsad upp till knäet och måste ha kvar gipset upp till fyra veckor. Inte lätt för en liten knatte!

Redan igår var han och hans mamma på sjukhuset för inskrivning och möte med läkarna. Rasmus tyckte det var pin livat, inte minst att se ambulanshelikoptern landa:



Och han är ju en glad liten skit, inte tu tal om annat. Så här kul är det att åka bil:



.... och det är heller inte dumt att mysa med pappa:



Jag har en kollega som hävdar att man kan höra mina äggstockar skramla när jag pratar om Rasmus. Mmm. Ja, jo. Jag skulle väldigt gärna vilja ha en egen liten knatte. Fast jag har ju inte träffat den presumtive knattens pappa än. Och i väntan på det är det alldeles fantastiskt att få vara moster till Karl Rasmus Anselm!! :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0