Saknad

Vi har drabbats av ännu en förlust i vår familj. Den 31 juli avled morbror Per hastigt och oväntat. Det är fullständigt ofattbart... och så himla sorgligt.
 
Jag minns så väl första gången vi träffade honom. Det var vår, och han och Sonja kom till Sävar. Precis när de kom ringde farmor och var uppskakad, då hon trodde brandlarmet gick i lägenheten ovanför hennes. Jag rusade iväg i full fart, men det visade sig att det bara var en väckarklocka... Hur som helst - det var högljutt och förvirrat, och fortsatte i samma stil. Vi babblade i mun på varandra hela helgen, och jag var rädd att Per hade fått en chock - eftersom han mestadels satt tyst. Men det visade sig att han tyckte det var skönt att vi höll låda, för då kunde han slappna av och behövde inte känna någon press. Och sedan den där första gången har han varit en självklar del av vår familj. En familj som jag är så tacksam över - vi är inte många, men vi bryr oss om varann och vi står varann nära. Men vi har absolut inte råd att förlora någon.
 
 
 
Bilden är från Laksforsen för några år sen, när Sonja och Per hälsade på mig i Mosjøen.
 
Häromdagen dök detta upp på en bekants Facebooksida:
 
 
Så sant. Ta vara på varenda dag, för ingen av oss vet vad som händer imorgon.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0