Jag kunde hålla mig för skratt på väg hem från jobbet igår kväll. På vägen dit på morgonen (på cykel) såg jag att det låg en krossad flaska på vägen - tvärnitade, girade åt sidan och trodde att jag klarat mig. Så icke. Det gick bra resten av vägen till bibblan och även de första kilometrarna därifrån, men sen var bakdäcket plötsligt helt platt. Samtidigt som regnet, som jag tänkt att jag skulle hinna undan, kom ikapp och började strila. Svor rätt högljutt för mig själv när jag började styra cykeln hemåt. Fick i ärlighetens namn erbjudande om assistans av flera kollegor, men så är jag ju en tjurskalle... så jag gick. I tre timmar och 15 kilometer (regn de 10 första, sen tittade solen fram igen). Om man ska se det från den ljusa sidan var det ju bra träning - men planerna för kvällen sket sig per omgående. När jag äntligen kom hem var det bara att stupa i säng...
Om nån undrar - jo, idag tog jag bilen!!
