Ute på vift
Som av en händelse var jag ute på långcykeltur samma dag som Vätternrundan! Startade i soluppgången igår morse (vid 3-snåret), full av tillförsikt. Planen var att ta mig ner till Sävar, och så vidare till ön nu på morgonen - där den gamla cykeln då skulle få inleda sin pensionärstillvaro. Men säg den lycka som varar - punkterade strax utanför Frostkåge vid 06.30. Så jag fick styra cykeln in till Skellefteå. Tre och en halv timme. Sjutton kilometer. Kom fram ungefär när sportbutikerna öppnade... och fick genast hjälp på Team Sportia. De släppte allt annat och tog min cykel direkt!
Bara att cykla vidare sen. Men efter ytterligare några mil gav jag upp. Då gick typ allting fel:
- Motvind, och emellanåt kastbyar snett från sidan så jag flög runt på vägbanan som en vante
- Helt stumma ben (den 3,5-timmars punkapromenaden tog nog för mycket på krafterna)
- Åskregn
- ... och så blev det nog nåt fel när de monterade däcket efter slangbyte. Flera växlar saknas, andra hoppar i och ur helt godtyckligt. Rätt obehagligt.
Så istället åkte både jag och cykeln ståndsmässigt från Burträsk till färjan med Marie i hennes BMW istället...! 😊
... och då hann jag ju ut till ön tidigare än beräknat. I vanlig ordning var pappa inte informerad om mina eskapader. Han oroar sig bara... ❤️ Och tja... jag fick en liten avhyvling när han förstod vad jag gjort... 😊
