30 days of books - day 9 & 29
Hm. I examensuppsatsskrivningsstressen har utmaningen 30 days of books liksom hamnat lite i skymundan. Bäst att göra ett försök! Fast jag tar som ni vet inte dagarna i rätt ordning. Inte vet jag riktigt vad jag ska svara på allting heller. Tittar emellanåt på Tinas blogg (japp, det var där jag hittade utmaningen!) och det är mycket vi är eniga om - men inte allt. Till exempel tyckte jag att Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda var riktigt bra (som CD-bok, och med Eva Röse som uppläsare). Övikskollegan dissar den totalt... :) Och sen skiljer vi oss kraftigt åt på ett annat område - jag erkänner: jag har inte läst en enda bok av Stephen King!! Never ever. Kan inte ens påstå att det har lockat mig. Jag gillar spänning, action, kriminalhistorier - men skräck? Njä. Läste motvilligt en bok av Dean Koontz som jag fick i födelsedagspresent en gång för många år sen - minns inte vad den hette. Men det var skräck, ja. Och jag hade ont i magen efteråt.
Nej, tacka vet jag ond bråd död som har en någorlunda verklighetsförankrad förklaring!!
Fast nu skjuter jag mig själv i foten förstås. Eftersom jag i likhet med min kollega
är helt såld på Twilight.
OK. Bäst att lämna logiken därhän. Here we go:
Day 29 – A book everyone hated but you liked
Japp, då går vi tillbaka till den tiden då jag var med i en bokcirkel som träffades (och träffas fortfarande??) på Parkskolan en gång i månaden. Ett gäng härliga damer - som alla var betydligt äldre än mig. Vilket gjorde att vi väl inte direkt föll för samma typ av böcker. Å ena sidan var det intressant - och jag läste ganska många romaner som jag nog annars inte skulle lånat, varav flera var härliga läsupplevelser - men å andra sidan kände jag mig aningen utanför när vi skulle diskutera det vi läst och jag hade ett helt annat perspektiv på det mesta än de andra. Två böcker som jag verkligen gillade men som de andra inte var lika begeistrade över (jaja, det står "hated" i rubriken men det här får duga) var Jan Guillous Vägen till Jerusalem (för mycket våld enligt de andra) - men framför allt Donna Woolfolk Cross Påven Johanna. Som inte framkallade några direkta ovationer hos resten av gänget - men som jag sträckläste, och som fick mig att forska vidare i andra böcker. Kan det stämma? Kan det vara så att...? Vet inte. Men tanken kittlar.
Klipp från Parkbibliotekets hemsida, där jag en gång i tiden skrev ett boktips om boken:
En kvinnlig påve - hur sannolikt låter det? Inte särskilt. Inte förrän man läst boken om Johanna från Ingelheim! Historien bygger på en legend som säger att det på 800-talet skall ha funnits en kvinna som - utklädd till man - avancerade ända fram till påvesätet i Rom. Det finns inga bevis, men många indicier: ett glapp i påvelängan runt år 850 - ett par "glömda" år då ingen (officiellt) tycks ha innehaft ämbetet, gatan Vicus Papissa ("den kvinnliga påvens gata") där det fram till 1565 stod en staty av en kvinna i påveutstyrsel (än i dag gör påveprocessionen en omväg runt kvarteret), Sedia Sterocaria - en stol där den nykrönte påven tidigare fick genomgå könstest (för att misstaget med Johanna aldrig skulle upprepas?). Och så vidare. Oavsett vad man väljer att tro så är detta en spännande och läsvärd bok! Den innehåller det mesta - från medeltida vardagsliv till scener från slagfälten, från tillvaron i klostren till myllrande marknadsplatser, från maktkampen inom kyrkan till en inte alldeles okomplicerad kärlekshistoria (att vara kvinna förklädd till man innebär inte bara fördelar, det skapar också problem - och kan vara riskabelt...). Kort sagt - en bok som väcker läslust!
Dessutom är den filmatiserad. Jag har inte sett den än, men har den på jobbet.
Ska låna den nån dag och se om den är lika bra i det formatet.
Day 09 – A book you thought you wouldn’t like but ended up loving
Jag har redan nämnt den. Twilight. Eller ja, hela serien: Twilight, New Moon, Eclipse, Breaking Dawn. Fyra böcker om en tjej som blir kär i en vampyr. Jag var väääldigt skeptisk till hela konceptet, men bestämde mig för att läsa första boken för att kolla om det var nåt vi borde köpa in till biblioteket. Läste två sidor och sen var jag fast. Gudars, vilken historia!! Visst, emellanåt kan jag tänka att det nog hade räckt med två eller tre böcker - det tenderar att bli en aning långrandigt ibland - men på det stora och det hela: såååå bra!!
Precis på samma sätt var det när jag läste Dødslekene av Suzanne Collins (The hunger games i original, Hungerspelen på svenska). Skulle - motvilligt - kolla om det var nåt som borde köpas in till bibblan. Jo då. Jag har införskaffat serien (tre böcker) på både norska och engelska. Och de är utlånade mest hela tiden. Och liksom eleverna vänta jag spänt på filmen... :)
Mer om boken här.
Nu ska jag börja på ännu en serie som jag är lite tveksam till. Serien heter Matched, första boken (Cassias valg) har precis kommit på norska. Författaren heter Ally Condie och bak-sidestexten utlovar "den heftigste ungdomsromanen siden Dødslekene". Låter ju lovande! Återkommer med recension när jag läst den.
Nej, tacka vet jag ond bråd död som har en någorlunda verklighetsförankrad förklaring!!
Fast nu skjuter jag mig själv i foten förstås. Eftersom jag i likhet med min kollega
är helt såld på Twilight.
OK. Bäst att lämna logiken därhän. Here we go:
Day 29 – A book everyone hated but you liked
Japp, då går vi tillbaka till den tiden då jag var med i en bokcirkel som träffades (och träffas fortfarande??) på Parkskolan en gång i månaden. Ett gäng härliga damer - som alla var betydligt äldre än mig. Vilket gjorde att vi väl inte direkt föll för samma typ av böcker. Å ena sidan var det intressant - och jag läste ganska många romaner som jag nog annars inte skulle lånat, varav flera var härliga läsupplevelser - men å andra sidan kände jag mig aningen utanför när vi skulle diskutera det vi läst och jag hade ett helt annat perspektiv på det mesta än de andra. Två böcker som jag verkligen gillade men som de andra inte var lika begeistrade över (jaja, det står "hated" i rubriken men det här får duga) var Jan Guillous Vägen till Jerusalem (för mycket våld enligt de andra) - men framför allt Donna Woolfolk Cross Påven Johanna. Som inte framkallade några direkta ovationer hos resten av gänget - men som jag sträckläste, och som fick mig att forska vidare i andra böcker. Kan det stämma? Kan det vara så att...? Vet inte. Men tanken kittlar.
Klipp från Parkbibliotekets hemsida, där jag en gång i tiden skrev ett boktips om boken:
En kvinnlig påve - hur sannolikt låter det? Inte särskilt. Inte förrän man läst boken om Johanna från Ingelheim! Historien bygger på en legend som säger att det på 800-talet skall ha funnits en kvinna som - utklädd till man - avancerade ända fram till påvesätet i Rom. Det finns inga bevis, men många indicier: ett glapp i påvelängan runt år 850 - ett par "glömda" år då ingen (officiellt) tycks ha innehaft ämbetet, gatan Vicus Papissa ("den kvinnliga påvens gata") där det fram till 1565 stod en staty av en kvinna i påveutstyrsel (än i dag gör påveprocessionen en omväg runt kvarteret), Sedia Sterocaria - en stol där den nykrönte påven tidigare fick genomgå könstest (för att misstaget med Johanna aldrig skulle upprepas?). Och så vidare. Oavsett vad man väljer att tro så är detta en spännande och läsvärd bok! Den innehåller det mesta - från medeltida vardagsliv till scener från slagfälten, från tillvaron i klostren till myllrande marknadsplatser, från maktkampen inom kyrkan till en inte alldeles okomplicerad kärlekshistoria (att vara kvinna förklädd till man innebär inte bara fördelar, det skapar också problem - och kan vara riskabelt...). Kort sagt - en bok som väcker läslust!
Dessutom är den filmatiserad. Jag har inte sett den än, men har den på jobbet.
Ska låna den nån dag och se om den är lika bra i det formatet.
Day 09 – A book you thought you wouldn’t like but ended up loving
Jag har redan nämnt den. Twilight. Eller ja, hela serien: Twilight, New Moon, Eclipse, Breaking Dawn. Fyra böcker om en tjej som blir kär i en vampyr. Jag var väääldigt skeptisk till hela konceptet, men bestämde mig för att läsa första boken för att kolla om det var nåt vi borde köpa in till biblioteket. Läste två sidor och sen var jag fast. Gudars, vilken historia!! Visst, emellanåt kan jag tänka att det nog hade räckt med två eller tre böcker - det tenderar att bli en aning långrandigt ibland - men på det stora och det hela: såååå bra!!
Precis på samma sätt var det när jag läste Dødslekene av Suzanne Collins (The hunger games i original, Hungerspelen på svenska). Skulle - motvilligt - kolla om det var nåt som borde köpas in till bibblan. Jo då. Jag har införskaffat serien (tre böcker) på både norska och engelska. Och de är utlånade mest hela tiden. Och liksom eleverna vänta jag spänt på filmen... :)
Mer om boken här.
Nu ska jag börja på ännu en serie som jag är lite tveksam till. Serien heter Matched, första boken (Cassias valg) har precis kommit på norska. Författaren heter Ally Condie och bak-sidestexten utlovar "den heftigste ungdomsromanen siden Dødslekene". Låter ju lovande! Återkommer med recension när jag läst den.
Kommentarer
Trackback
